Ibland behövs det inte mer, än någon som kan relatera till dig och ditt hjärtas klingande men ack så trötta röst, och vice versa. Ett huvud på en axel, en liten tröstande puss i håret. Ett litet skratt mitt i allt, "vi är ju fan helt hopplösa".

Det är en av dom där små sakerna i livet, ni vet.