Det var 3 månader sen sist. Men igår fick jag träffa henne igen. 

Min fina klippa här i livet ❤️ 

Så vad gör jag just här och nu? Jo jag ligger under filten i soffan och har kikat på Melodifestivalen. Jättemysigt om ni frågar mig. Jag är en sån där typisk traditionsälskare, vilket inte alltid uppskattas lika mycket hos min pojkvän som valde att tacka för sig tidigare ikväll och bege sig till sovrummet istället. Men iallafall.. Måns gjorde bra ifrån sig och förtjänade en första plats. Så nu får vi hjälpas åt att heja fram honom i Eurovision så mycket vi kan :) 

Annars då? Det finns faktiskt inte så mycket att berätta just nu. Mer än att livet i övrigt är en ständig berg-ochdalbana. Min kropp strejkar och jag har hunnit bli en aningen frustrerad. Det är nämligen så att jag otåligt väntar på det vi tjejer tyvärr är tvungna stt leva med en gång i månaden. Bara det att det här med att man ska gå igenom det en gång i månaden har inte min kropp riktigt fattat. Nu har det gått 64 dagar sen den första dagen på min senate mens varav 57 av dem är dagar sen min sista dag på den mensen. Jag känner fortfarande inte av något och hoppas nu innerligt på att något ska hända väldigt snart! 

Men trots det är jag lyckligt lottad som har ett jobb jag med säkerhet vet att jag fortfarande vill hålla på med, jag har en mysig lägenhet, fina vänner och inte minst en frisk familj som snart kommer att utökas ytterligare. Jag ska nämligen bli moster för tredje gången i april :) Men så har jag ju såklart världens finaste pojkvän som jag älskar lika mycket än, om inte mer och mer för varje dag som går. Så det kunde ju varit mycket värre :)