Jag är fortfarande kvar på kungsholmen och blir det över natten också. Hemgång imorgon. Till en mamma som fyller år. Så dagen har spenderats en stund på soffan innan jag och emelie promenerade in till stan för att kolla lite. Jag som hade bestämt mig för att inte köpa något kom hem med en påse från HM i ena handen. Men jag var tvungen. Trötta och hungriga tog vi oss sen hem och gjorde iordning tacos. Nu ska vi krypa ner i soffan och kolla på tv. Puss på er :)
Nu ligger jag här igen. På samma kungsholmen och i samma soffa. Idag har jag varit sjukligt trött. Min kropp har inte haft någon ork alls till att röra på sig överhuvudtaget. Med undantag för middagen. Annars har jag kollat handboll och haft hjärtat i halsgropen många gånger. Tråkigt när det inte går hela vägen. Sen har kvällen bjudit på bästa solsidan och mindre roligare wallander, som jag tyvärr inte lyckades hålla mina ögon öppna till. Så med andra ord har jag redan hunnit snarka en kortis tidigare ikväll så nu hoppas jag kunna få mig lite sömn rätt snart ändå. Kanske att jag tar mig tillbaka till landet imorgon igen? Ska sova på saken.
Det blev en lugn lördagskväll som kommer att sluta med övernattning i en skön soffa på kunsholmen. Kanske att jag blir kvar här någon dag. För att andas lite cityluft och för att med nöje komma bort från allt det där. Bort från dig och allt som tillhör. Körde annars runt halva sverige tidigare ikväll, vilket det kändes som iallafall, för att hämta hem en sjukling som behövde få sig lite vila. Men nu ska jag ta mig ut på balkongen. Som förövrigt bär på en utsikt jag skulle kunna dö för. Där ska ett samtal med therese göras för att inte väcka crewet här hemma. Sen blir det nog lite tv tittande på det då jag inte är trött. Men att sova är något jag borde göra, då jag egentligen är trött. Trött i mitt just nu alldeles för fulla huvud. Varför ska man tänka så jävla mycket? - Bara onödigt om ni frågar mig.
Söndagens natt på akuten var inte något utöver det vanliga. Det var ju en sak som var säker iallafall. Där vid ett och hemma lagom till vakna med the voice som visades på tvn när vi äntligen fick krypa till sängs. Sov länge gjorde vi också. Alldeles för länge. Men det fick vi göra faktiskt. Sen mötte jag upp therese i centrum för att inhandla alkohol för kvällen. Brudmiddag hos therese stod på schemat och det var hur mysigt som helst med godmat och tjejer som strålade. Efter några om och men fick jag och linnea för oss att gästa gamla m&g, fråga mig inte varför egentligen, för det var som jag befarade, bara skit. Vad som sen hände resten av natten är inte ens värt att nämna. Jag kan säga så mycket som att pågrund av blöta ögon vid läggdags så var jag mer eller mindre lik en zombie imorse. Jag hatar det. Men jag tog mig upp ur sängen och hoppade in i duschen på 2 sek. Jag var tvungen. Sen vidare mot stinsen där det bjöds på provjobb i tre timmar. Det flöt på bra och det var hur kul som helst. Nu är jag hemma igen och väntar på att resten av familjen ska dyka upp så maten kan serveras på bordet snart. Inte fått i mig någonting under dagen som varit vilket nu resulterat i att min mage pratar med mig som aldrig förr.
Efter en långt natt som snabbt blev till tidig morgon, så blev det en extra lång sovmorgon. Men nu är jag på benen igen efter lite fix och trix på hemmafronten. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen göra sällskap med therese och bella till täby. Fixa mat till magen vore något också. Så en knäckemacka får det bli :)
Nu har jag suttit i flera timmar och skypat med en av mina kära vänner som befinner sig i grannlandet. Jag saknar honom. Men det börjar bli sent och jag ska krypa till sängs. Men jag hoppas på ett kärt återseende mycket snart igen. <3
Han var konstig idag. Vi hade bestämt träff på NK för att dricka en kopp kaffe. Jag hade shoppat med vännerna hela dagen och jag tänkte att han kanske var lite sårad för att jag var lite sen. Men han sa ingeting om det. Samtalet flöt inte alls, han var tystlåten. Jag föreslog att vi skulle flytta oss lite så vi fick mera tystare platser i carfeterian, så vi kunde prata. Han gick med på det men var tyst i alla fall. Jag frågade honom om han hade bekymmer och han svarade: Inget speciellt. Jag frågade om det var mitt fel att han var tystlåten och han svarade: Det är inget, inget du behöver bekymra dig om. På vägen hem sa jag att jag älskade honom, han log och fortsatte att köra. Jag kunde inte förstå hans beteende och jag vet inte varför han inte svarade på min kärleksförklaring. Hemma kände jag att jag min man hade försvunnit långt bort, som om han inte längre ville hitta mig. Han bara satt och glodde på tv och verkade långt borta. Till slut gick jag och lade mig och maken följde efter en stund. Förvånande svarade han på min kärlek och på mina smekningar, vi älskade, men han kändes fortfarande långt borta. Kände att jag inte längre orkade, så jag tog upp saken med honom, men märkte att han redan somnat. Grät mig till sömns. Jag vet inte vad jag ska göra. Är redan säker på att han har ett förhållande med någon. Mitt liv är en katastrof.
Kille:
Lördag kväll
Gnaget förlorade idag, men jag fick knulla i alla fall.
Ligger med datorn i knät, en ljudlös tv står på i bakgrunden och hörlurarna ger ifrån sig massa massa bra musik. Jag gillar't. Strax ska jag ta min trötta kropp ett par hundra meter härifrån och hem till therese och en mysig anton för lite umgänge och god kaka :)
Som jag nämnde tidigare började kvällen med en tre rätters tillsammans med fina människor. Lika fort som det var uppätet bestämde jag och therese oss för att åka på bio. Love and other drugs. Sagt och gjort. Det var en fin film som fick en att tänka över sitt eget liv. Varför finns alla killar man vill ha bara på film? Sorgligt men sant. Efter filmen var det som upplagt för lite dirty-talk mellan två sugna tjejer. Men som sagt så händer ju det man helst av allt vill ha, bara på film.
Natten spenderades bredvid en varm själ. Likaså morgonen och ända in på eftermiddan. Sen blev det bråttom. Jag blev hämtad av systrarna Lind och åkte med till arninge för att inhandla träningskläder till två seriösa tjejer. Kanske att jag själv skulle ta tag i det där snart? Börjar kännas så. Pengarna ska bara rulla in först. När det nu blir. Men nu befinner vi oss i vårt kära lindholmen igen och har precis gjort färdigt det mesta av middagen. Som ikväll ska bestå av en tre rätters. Stolt över mig själv som ändå lyckades hjälpa till trots mitt otroligt dåliga matlagningssinne. En annars tråkig måndag blev plötsligt inte alls lika tråkig :)
Kvällen igår började med att therese och mickis hämtade upp mig för att sen joina ett gäng grabbar innan det var dags att inta el teglo. Jag som hade ett löfte om att hålla mig nykter höll det inte särskilt bra. Det blev ett glas vin för mycket. Men jag stod på mina ben och dansade mig igenom en helbra kväll, som sen slutade med sovsällskap :) Imorse hade jag sprängande huvudvärk och en orolig mage. Men jag lyckades somna om och vaknade sen upp till ett betydligt skönare tillstånd. Nu är jag hemma igen efter en liten promenad från tåget. Klarblå himmel och solsken. Kan inte bli mycket bättre. Om en stund får jag pussa och krama på mina favoriter också. Mosters favoriter. Ett besök hos syster är inbokat. Vad som sker därefter visar sig. Kanske att jag skulle försöka fixa mig lite sällskap framför tvn för att dämpa söndagsångesten litegrann? Puss&kram.
Det är en trött tjej som nu rapporterar från sängen. Det blev aldrig något i stan för vår del. Vi styrde istället bilen mot donken för att börja kvällen med lite glass och cola. Sen blev det lokala. Pinsamt ställe där pinsamma saker händer - men som alltid är lika roligt att få ta del av. Skönt med skjuts hem. Tack therese. Nu ska jag sova. Imorgon blir det troligtvis tegel som får sig ett besök. Dröm sött :)
Nu har jag precis stoppat lite mat i magen. Det är fredagkväll och jag befinner mig fortfarande i lindholmen. Lite lagom kul sådär bara. Men jag ska inte klaga. Allt är lugnt. Men om ett par timmar blir det en träff med terror. Kanske att vi beslutar oss för ett besök i den stora staden. Men då jag nyligen börjat äta pencilin för en infektion jag drabbats av, som nu tydligen visat sig vara en allvarligare infektion som inte biter på pencilin, så blir det en lugn kväll i alkoholens tecken. Med andra ord ingen droppe alls. Ganska förvirrande att äta pencilin mot en motståndskraftig infektion, som läkaren förklarade, när det ändå inte hjälper. Men ibland är det väl meningen att man inte ska förstå allt. Eller förstå något alls?
Ingenting har trillat av och gått sönder i tusen bitar eller sådär. Men det blöder lite och ett hål har bildats. Ett ytterst litet sådant. Men ett hål som nu pumpar ut en massa känslor. Alla dessa känslor som jag tidigare gjort rum för på en speciell plats - av en speciell anledning. En tår hittade nyligen tillbaka till kinden också. Nu har det hunnit torka och bli sådär jobbigt stelt. Börjar känna mig lagom ful. Pinsam och alldeles för svag också. Det här är inge roligt längre. Inge roligt alls.
Så ligger jag här på min plats i sängen igen. Under det varma täcket med datorn i knät, som gör det ännu varmare än vad det redan är. I öronen har jag kanske världshistoriens fulaste hörlurar, men ack så fin musik. Så fin att jag skulle kunna leva endast med den. Intervjun idag gick bra. Jag har skrattat och bara mått som man ska faktiskt. Inga konstigheter. Allt för många tankar dock, men det är det alltid - lika många tankar varje dag. Knaprar pencilin tre gånger om dagen och lyssnar på musik som strör en del salt i såren. Men jag kan inte låta bli.
Men jag lever för stunden. För nuet - och just nu så finns du inte här. Även om det trycker lite på hjärtat. Dunkar lite fortare än vanligt när jag tänker på det. Så lyckas jag just nu med det mesta. Men än är natten ung och jag vill hinna somna innan det är försent. Jag vill. Men jag kan inte.
Nu är jag hemma igen efter ett kort besök på lättakuten. Pencilin i 10 dagar. Annars då? Jorå, rätt trött efter 4 timmars sömn inatt. Så nu ska jag krypa till sängs igen och sova mig fram tills det att klockan ringer igen vid 11.30. Dags då för mig att studdsa in i duschen och dra på mig ett leende på läpparna. Pusshej!
Med alldeles för många tankar i huvudet tackar jag för mig. En ny film sitter nu i dvdn - redo att spelas. Sen blir det till att inta fosterställningen då jag förväntas ta mig upp med tuppen imorgonbitti för att först avverka någon timma på akuten och sen vidare hem för en dusch innan det avgörande mötet. Ett träningspass med fina plastsyster och plastmamma står jag fortfarande fast vid att jag ska hinna klämma in i morgonkväll också. Plast hit och plast dit. Men plast i all ära :D
How can we be lovers if we can`t be friends How can we start over when the fighting never ends, baby How can we make love if we can't make amends How can we be lovers if we can`t be, can`t be friends
Look at us now, look at us baby Still trying to work it out, never get it right We must be fools, we must be crazy ohhh.. when theres no comunication ohhh... it`s a no win situation
Hej hej hej, hemskt mycket hej! Jag ligger och kollar handboll. Funderade för en stund sen på om man skulle ta sig en liten promenad. Men jag vet inte jag. Det är ju nästan så att man måste dra på sig skridskorna då. Så jag ska fundera på det ett litet tag till. Hejsvejs :D
Det blev ingen efterlängtad arbetsintervju imorse. Tjejen som jag skulle träffa var tvungen att stanna hemma för att ta hand om sjukt barn. Men ett nytt möte är bokat redan imorgon. Ser ut att bli ett träningspass inne i stan då också. Känns som att det är på tiden nu. Men idag känner jag inte för att röra mig från sängen alltför många gånger i onödan. Upp en snabbis strax för att göra lite äggröra till lunch tänkte jag. Nödvändiga steg. Kanske att jag skulle slå på en andra film under kort tid. Den inatt var som jag befarade, inge bra. Jag ska leta upp en bättre. En finare och mer passande för mig. Ha en bra dag allesammans :)
Frusen, hostig och snorig. Det är en mycket kulig tjej som ligger nerbäddad i sängen måste jag medge. Eller? Nej fyfan. Jag är inne i en period då man bara känner för att slänga sig ut för ett stup. Nästan iallafall. Dagen bjöd på två akuta ärenden. Inte varje dag det händer. Först med mig själv i spetsen som behövde få veta vad tusan jag råkat ut för den här gången. Men allt jag fick veta var att jag skulle avvakta två dagar till för att sen göra ett återbesök. Jag somnade fort om och vaknde några timmar senare av att telefonen ringer. Jag blev bjuden hem till therese för lite lunch. Så när jag börjat min promenad påväg dit ringer det i telefonen igen. Nu skulle jag istället med till akuten. Camilla hämtade snabbt upp mig tillsammans med en fnittrig tjej i framsätet med papper till ett helt fotbollslag. Therese hade skurit sig i fingret. Tur att man inte är den känsligaste när det gäller blod. För blod var det. Efter all omplåstring for vi hem igen och fortsatte sen på den maten flickorna så fint hade gjort iordning innan olyckan.
Men nu ligger jag som sagt i sängen. Har precis stoppat i mig två käckebröd och funderar nu på att alldeles strax sätta på en film. En mysig film som vanligt. Men inatt hoppas jag på fler sovtimmar än vad jag är van vid nuför tiden. Det väntas nämligen en efterlängtad arbetsintervju imorgon. Det är lycka för mig :)
On the first page of our story The future seemed so bright Then this thing turned out so evil I don't know why I'm still surprised Even angels have their wicked schemes And you take that to new extremes But you'll always be my hero Even though you've lost your mind
Hemma igen efter en ovanligt öppen pratstund tillsammans med två härliga chicks på cafe 60 i stan. Nu är jag återigen dunderförkyld och näsan bara rinner. Åh! Inte nog med det har jag troligtvis dragit på mig ngn jäkla infektion också som gör mig galen. Ontontont. Så redan halv åtta imorgonbitti är det jag som kommer befinna mig på lättakuten. Kuljul. Men nu ska jag kolla kvällens avsnitt av solsidan som jag oturligt nog missade tidigare ikväll. Tackar gudarna för dator just nu. Det här har jag sett fram emot. Det här är bra skit mina vänner :)
Nyvaken och påklädd. Jag vägrar låta min söndag tillbringas i sängen nu när jag äntligen mår en aning bättre. Så nu blir det till att åka och stoppa något i magen tillsammans med linnea och hennes tjejkompis :) Ciaoo!
Inatt har jag inte sovit en blund. Har varit täppt i näsan konstant och haft halsont. Vridit och vänt på mig, kollat på klockan varje kvart och gått upp några gånger för att fylla på ett tomt glas med vatten. Ingen näseril hemma har resulterat i en väldigt ofräsch tjej. Men nu är jag på fötter igen och ska ta mig ett ägg till frukost innan jag ska ringa ett jobbsamtal. Igår bjöds det på 9års kalas hos kusinvitamin som blev till en mysig kväll. Jag som aldrig haft några vidare bra kontakter när det har kommit till jobb, fick nu mig både en och två nya. Därav jobbsamtalet alldeles strax. Håll tummen. Annars är planerna för idag inte många eftersom jag inte känner mig helt hundra, så lär det bli en lugn helg rakt igenom.
Du får inte knacka på min dörr Om du inte är beredd att komma in Du får inte göra om mitt namn Och börja kalla mig för din Och du får inte vandra på min väg Utan att visa mig ditt mål Och inte stjäla av min godhet För att fylla upp ditt hål
Ja, vad ska man säga egentligen? Sökandet efter lyckan i Norge blev till ett kaos i mitt huvud. Ett kaos jag inte stod ut med. Jag behövde få komma hem. Komma hem till tryggheten och det där jag trivs med. Trots att man ibland bara suckar och ser sig själv leva ett av de tråkigaste liven man kan leva här i vallentuna så kommer det alltid ha varit mitt hem en gång i tiden. Ett hem jag faktiskt tycker om. För mig var det rätt beslut som fattades. Rätt beslut om att åka hem. Klart att jag kommer sakna individerna i Trondheim, vilket är omöjligt att inte göra. Men jag vet att vi ses snart igen. Fortare än vad man tror :) Men jag måste medge, att staden i sig, var otroligt vacker. Vattnet och utsikten. Helt klart en stad att vila ögnen på. Men nu blir det till att njuta framför tvn resten av kvällen. Puss
Första natten i trondheim är nu avklarad. Här ska jag nog trivas ska ni se. Mysig lägenhet och en hur fin stad som helst. Vi bor precis vid fjorden och njuter av varje stund vid vattnet :) Det var ett slitet gäng som igår valde att kurera sig i lägenheten. På måndag är första jobbmötet och förhoppningsvis vet jag redan då hur det kommer ligga till framöver. Nu håller vi på att trixar och fixar lite innan det blir en utgång ikväll. Dags att checka in stadens valmöjligheter. Bilder kommer inom kort, men då ingen av oss har en sladd att överföra från kameran till datorn är det för tillfället ganska svårt att visa er paradiset vi lever i. Men det kommer.
Jag ligger nu nerbäddad i min säng med filmen, P.S. i love you rullandes i bakgrunden. Fin film. Alldeles för fin för mig egentligen. Den är värd varenda tår. Annars har jag inte gjort sådär super mycket idag som jag egentligen hade velat nu sista dagen här i svealand. Det blev en middag med therese. Vi gjorde egen pizza. Bra mat med bra sällskap. Henne kommer jag sakna. Massor. Ser redan fram emot februari då den tösen kommer upp för att säga hej :) Sen bar det av hemåt igen för ännu mer packning. Det sista skulle ner innan jag fick lov att, efter många om och men, pusta ut. Nästan iallafall. Att man aldrig kan känna sig riktigt säker på att man faktiskt fått med sig allt när man tror sig vara färdig. Aja, i värsta fall får jag be la familia skicka över resten om det visar sig att magkänslan har rätt. Men hoppas inte. Nu är det bara 8½ timma kvar innan planet ska ta oss från svensk mark och en timma bort, till Trondheims flygplats i Norge. Mitt nya hem i 6 månader framöver. Jobbträff redan på måndag för mig och becca. Wish us luck.
Jag har svårt att sätta ord på känslan jag har inom mig just nu. Allt känns bara så skumt. Jag ska för första gången klara mig på egen hand, och det väljer jag att göra i ett helt annat land. Det är skrämmande samtidigt som det ska bli en upplevelse jag sent kommer att glömma. Förhoppningsvis en bra sådan. Tiden är kommen för mig, tiden då jag måste lära mig att lämna allt det tråkiga som jag bär på bakom mig och istället fokusera på mig själv. På vad som får mig att må bra. Även om det kommer bli tufft pengamässigt första månaden. Kanske längre. Så ska jag klara det. Jag äter nudlar varjde dag om så behövs. Att ge upp, finns inte för mig just nu. Så snälla ni, håll eran ena tumme för mig. Ta hand om er här hemma. Och till alla ni som står mig nära - Jag älskar er. Nästa gång jag uppdaterar befinner jag mig troligtvis i norge. Kärlek :)
Ny är jag nyduschad och klar. Har slängt på mig kläder som inte redan ligger i resväskorna och är nu redo för att åka och handla med therese. Det blir en liten avskedsmiddag med bästavän. Pusshej
Hade lyckats somna när jag får mig ett sms. Telefonen låg vid örat, och jag var vaken igen. Jag får ett till sms innan jag bestämmer mig för att ringa upp. Det tog emot. Personen på andra sidan luren befinner sig på st görans sjukhus. Skadad. Hur fan reagerar man när man får höra något sånt? Jag tappade ord. Min första tanke var att jag självklart skulle ställa upp att köra om så behövdes. Men personerna är nu i säkerhet. Fan, ta hand om varandra nu. Jag vill inte behöva komma hem för någon jävla begravning!!!!!
Jag ligger fortfarande vaken och kollar hockey. Det sög ju att sverige förlorade bronsmatchen. Nu är det finalen som står på. Jag hejar egentligen inte på någon, men om jag måste så landar mitt val på canada. Ryssar är alldeles för fula. Sen ska jag sova. Imorgon ska det sista göras innan norge så då är det ett måste att huvudet är den kroppsdelen som orkar vara med mig hela vägen...
Jag har inte sovit själv sen i fredags. Jag har inte sovit i min säng. Inatt sover jag själv. I min säng. Det sticker lite i hjärtat och själen gråter. Det kommer kännas tomt. Det känns redan tomt. Jag ska inte säga att jag inte ser fram emot norge, för det gör jag. Men jag såg fram emot det betydligt mer för någon månad sen. Förhoppningsvis släpper klumpen, som befinner sig i magen, när vi landat och intagit lägenheten för första gången. Jag hoppas verkligen det. Tur är väl det att jag kommer vara omringad av fyra fantastiska människor, dag som natt. Det hjälper mycket. Jag hade en tanke på att åka till tegel ikväll för en sista gång på länge, men det känns som att jag bara kommer besökas av stresstankar. Så det blir istället en kväll hemma tillsammans med tre resväskor framför mig som behöver hjälp att fyllas med miljarder grejer. Woho! Snart är det också dags att krypa ner under täcket för att för en stund ge bort hjärtat till Sveriges juniorlag i hockey. För nu när det handlar om medalj blir jag plötsligt mer intresserad än vanligt. :)
Hej :D Nu har det varit väldigt dålig uppdatering här ser jag. Men jag har haft fullt upp på annat håll. Nyår var fort över men lyckat. Chris hade ställt till med en hejdundrans fest där en del blandade gäng slogs ihop och hade det himlans trevligt :) Men hittills har det nya året inte visat mig så mycket ännu. Skulle befunnit mig i Norge nu tillsammans med mina kära vänner, men pågrund av lite dålig planering från alla håll och kanter är så inte fallet. Vi flyger bort från sverige på fredag istället. 09.25 går planet. Bloggen håller fortfarande i sig där borta och jag ska försöka uppdatera er tappra läsare så gott jag kan. Men innandess så tar jag tillvara på den närhet och kärlek jag kan få här hemma. Ikväll blir det filmtittande i en varm famn :)
d
