Jag ligger nu nerbäddad i min säng med filmen, P.S. i love you rullandes i bakgrunden. Fin film. Alldeles för fin för mig egentligen. Den är värd varenda tår. Annars har jag inte gjort sådär super mycket idag som jag egentligen hade velat nu sista dagen här i svealand. Det blev en middag med therese. Vi gjorde egen pizza. Bra mat med bra sällskap. Henne kommer jag sakna. Massor. Ser redan fram emot februari då den tösen kommer upp för att säga hej :) Sen bar det av hemåt igen för ännu mer packning. Det sista skulle ner innan jag fick lov att, efter många om och men, pusta ut. Nästan iallafall. Att man aldrig kan känna sig riktigt säker på att man faktiskt fått med sig allt när man tror sig vara färdig. Aja, i värsta fall får jag be la familia skicka över resten om det visar sig att magkänslan har rätt. Men hoppas inte. Nu är det bara 8½ timma kvar innan planet ska ta oss från svensk mark och en timma bort, till Trondheims flygplats i Norge. Mitt nya hem i 6 månader framöver. Jobbträff redan på måndag för mig och becca. Wish us luck.

Jag har svårt att sätta ord på känslan jag har inom mig just nu. Allt känns bara så skumt. Jag ska för första gången klara mig på egen hand, och det väljer jag att göra i ett helt annat land. Det är skrämmande samtidigt som det ska bli en upplevelse jag sent kommer att glömma. Förhoppningsvis en bra sådan. Tiden är kommen för mig, tiden då jag måste lära mig att lämna allt det tråkiga som jag bär på bakom mig och istället fokusera på mig själv. På vad som får mig att må bra. Även om det kommer bli tufft pengamässigt första månaden. Kanske längre. Så ska jag klara det. Jag äter nudlar varjde dag om så behövs. Att ge upp, finns inte för mig just nu. Så snälla ni, håll eran ena tumme för mig. Ta hand om er här hemma. Och till alla ni som står mig nära - Jag älskar er. Nästa gång jag uppdaterar befinner jag mig troligtvis i norge. Kärlek :)