Måndag
Hej lovers. Jag är nu uppe ur sängen. Jag har faktiskt lyckats vara vaken ett tag. Fastnade framför ett skitprogram på tvn. Sov inte sådär jättemkt inatt. Dels för att jag hade sovit hela dagen men även för att det var oscarsgalan på tvn. Så jävla många snygga klänningar! Jag dog för en stund. Men nu börjar det bli dags för mig att hoppa in i duschen. Ska plocka med mig therese påväg till jobbet. Hennes tur att göra mig sällskap. Men innan det ska vi hinna med banken en snabbis. Sen står Träning på schemat senare ikväll också. Puss på er :)
Dear diary,
"If i get all down on paper there's no longer inside of me treathning the life it belongs to. And i feel like i'm naked infront of the crowd, 'cause these word are my diary screaming out loud, and i know that you'll use them how ever you want to."
Under ytan är vi alla små. Under ytan kan en god själ förgås
Idag har jag inte haft huvudet med mig. Iallafall inte på det sättet man brukar använda huvudet till. Till att tänka klokt. Det har det varit alldeles för lite av. Jag intog soffan imorse när jag kommit hem från en timmes kyla och väntan på tåget, hällde upp ett glas cola och kröp ner under filten. Jag sket i vad som gick på tvn just då. Allt jag ville var att sova. Och inte tog det många sekunder förrän jag var i drömmarnas land. Bosktavligen talat. Vaknar upp och blir lika snabbt besviken. Humöret sjönk ännu lägre och hjärtat slog nu inte längre lika fort. Något det gjort alldeles för länge nu. I alldeles för många år. Till och från. Så nu orkar mitt stackars hjärta inte mycket mer. Inte att slå lika fort. Jag suckar och försöker sluta ögonen igen. Jag lyckades. Hela dagen har jag lyckats somna in. En timme här och en timme där. Det är inte färrän nu jag tagit mig upp. Bra vänding på dygnet. Bra jobb. Men tur är väl det att jag inte börjar förrän imorrn eftermiddag. Lycka. Och på tal om ingenting så är väl dem små liven som fortfarande går i skolan ännu lyckligare. Sportlov står ju innanför dörrarna. Jag saknar det.
Men är det inte märkligt hur man kan vakna upp lycklig när man bara timmen senare börjar fundera på om lycka ens är något som existerar, och isåfall, om det är något som kan vara förevigt? Jag är förvirrad samtidigt som jag inte vet vad jag är. Ja, fråga mig inte, för här hittar ni inget svar. Inget vettigt sådant iallafall. Jag vet bara att jag nyligen fick en kalldusch över mig. Som om det inte räckte med dem tankarna jag hade innan. Min dag har med andra ord sugit. Min söndag har varit sämst. Gå nu in på en roligare blogg och läs :) Hejsvejs!
Slitet
Det luktade fest igår, som therese så fint uttryckte sig. För det gjorde det. Från det att jag slutade jobba till det att jag låg i sängen. Kvällen började för min del inne i den stora staden på lite sen födelsedagsmiddag med nära och kära. Drack för många glas vin, blev full och han med tiden nyktra till. Sen mötte jag upp tre kissnödiga tjejer som tillsammans skulle inta tegel med en hel del alkohol i blodet. Det blev en bra kväll. Slutade i en lya med två ungkarlar. Den ena snällare än den andra. Men idag är det slitet. Både i kropp, själ och hjärta. Det tar hårt. Du är inge bra för mig. Men jag är alldeles för osmart för att inse det. Punkt.
Med handen på mitt hjärta
I think i'm going to like it here
Sa jag att jag skulle sova snart? My bad. Jag såg nämligen nu precis att ett nytt avsnitt av oth har kommit upp. Så nu kryper jag ner under täcket, lägger mig till rätta och ställer datorn där jag ser den. Underbara oth. Men sen ska jag definitivt stänga mina ögon. Har jag sagt att jag älskar att sova? :) Godnatt alla söta.
00:36
Min dag började på banken. Där fick jag ingen vidare hjälp så istället tog jag mig därifrån till gos där jag fixade till problemet. Sen var det dags för mig att inta ett 5 timmars kvällspass på jobbet. Inge besök idag men trots det gick timmarna fortare än vanligt. Det drog dock över på stängningen idag också. Jag hoppas förgudsskull att allt har löst sig på den fronten till nästa gång jag stänger, vilket är på måndag och hela nästa vecka. Så det blev ingen träning idag heller. Men eftersom jag är ledig imorgon tar jag tag i det då. Annars har jag efter jobbet hunnit laga mig världens äckligaste mat. Det är sådär lagom roligt att man inte ens lyckas göra äggröra. Dags för en matlagningskurs kanske? Blivit lycklig över ett brev. För en kort stund iallafall. Så har jag även hunnit med att besöka min älskade moster som behövde få sig en råttfälla. Hon var så skräckslagen att hon grät. Möss är inte riktigt hennes grej kom vi fram till. Så en halvtimma senare och med en bilfärd ner till centrum i bagaget så ligger jag nu i sängen. Med datorn i knät och tvn på i bakgrunden. Snart ska jag sova. Skönt med helg :)
-
Damn, ain't it crazy when you're loveswept
You'd do anything for the one you love
Cause anytime that you needed me, I'd be there
Its like you were my favorite drug
The only problem was that you was using me
In a different way than I was using you
But now that I know that it's not meant to be
You gotta go, I gotta wean myself off of you.
You'd do anything for the one you love
Cause anytime that you needed me, I'd be there
Its like you were my favorite drug
The only problem was that you was using me
In a different way than I was using you
But now that I know that it's not meant to be
You gotta go, I gotta wean myself off of you.
Nuduschad och klar för sängen
Det blev inget gym för mig idag. Det strulade på jobbet och stängningen drog ut på tiden. Istället plockade jag upp en tapper therese utanför gymmet, droppade av bella hos sig och linnea vid tåget. Hade mig två trevliga sista timmar på jobbet idag då jag fick finbesök. Käkade riskakor och kollade fina kläder. Härlig tjej den där lenny. Imorgon blir det till att åka förbi banken innan jobbet. Fel på ett konto med noll kronor på. Hur kan det komma sig? Och förhoppningsvis går allt bra vid stängning imorgon vilket då kan göra att jag hinner iväg till gymmet en snabbis innan hemgång. Hope so. Saknar förövrigt mitt sovsällskap. Puss lovers
Snygglenny.
7. Min bästa vän
Den här vännen har inte alltid setts som en bästa vän, utan mer eller mindre som en syster till mig. Det vet både hon och jag. Men i slutändan så är det just hon som är min allra bästa vän. Hon som alltid setts som min syster. Nu och föralltid. Min allra bästa vän heter Therese. Bara Therese. Men att kärt barn då skulle ha många namn kan inte vara annat än ren lögn. För det här barnet, hon är ett kärt sådant. Hon är den jag talar med varje dag, närhelst jag behöver henne, så finns hon där, med och för mig. Jag har haft henne i hela mitt liv i alla år, hon har alltid funnits där ovillkorligt och förbehållslöst. Hon konfronterar eller ifrågasätter mig aldrig. Det är enkalst så det vet vi båda. För henne berättar jag allt, alla mina innersta hemligheter. Hon bär min börda och min sorg. För henne vågar jag gråta på alla de vis man kan, i tysthet, våldsamt, hysteriskt och förtvivlat. Hon står alltid lika stadigt kvar vid min sida. Med båda fötterna på jorden. Stöttar och tröstar, oavsett vad. Och det är något jag kallar för en vän. En riktig vän.
Jag tror aldrig jag skulle vilja vara utan henne. Jag vet snarare, att jag aldrig skulle klara av att vara utan henne. Den här tjejen har kommit att bli en stor del av mig. Av mig och mit liv. Jag vet inget annat än att hon finns här. Något annat vill jag inte veta.
Min allra bästa vän, jag älskar dig.
Morgonstund har guld i mun
Hej lovers. Jag lever, men det är knappt. Vaknade nämligen precis. Idag är mitt humör förvånansvärt bra. Jag har inte längre ont. Så nu ska jag kliva upp och börja dagen med lite ost och skinkpaj med tomat och keso. Sen är det dags för jobb. Ikväll kommer kära lenny förbi och gör mig sällskap i någon timma. Skönt att slippa vara själv förengångsskull. Sen är tanken att jag ska springa av mig lite på gymmet igen innan jag intar sängen för natten. Ha en bra dag allesammans :)
Hata är ett starkt ord
Ligger och kollar på cheaters, tänker tillbaka på oss och känner hur det sakta bildas en klump i magen. Jag hatar otrohet. Bara ordet får mig att må illa inombords. Det är det värsta som finns. För mig går det bara inte ihop. Jag hatar mig själv för det, men jag hatar honom ännu mer. Fastän vi visste bättre hände det som inte fick hända. Vi byggde upp murar, försvarade oss själva och förstörde varandra. Försvann in i något slags skal för att aldrig mer komma ut igen. Det skulle inte vara vi. Så var det bara. Men gah! Vilken ångest. What if, är det som snurrar i huvudet nu när jag kollar på det här värdelösa programmet. Ja, tänk om? Att något så fint slutade i katastrof. Det är ju för fan katastrof! Fel fel fel. Nej men okej, usch vilka tråkiga tankegångar. Men ännu sorgligare är ju att det råkar vara lite av min grej, det här med att tänka på just dessa saker. Skitsaker som man bara inte ska tänka på. Men jag har vant mig vid att jag är en deppig person. En djup, men också känslig och kärlekfull. Jag älskar allt som har med kärlek att göra. Alla dem små tingen. Mysa, kramas och bara få vara. Det vill jag ha. Det ska jag ha. Jag är inte gjord för att vara själv. Haha, märks det att jag inte klarar av att vara ensam? Är jag så genomskinlig? Tyyypiskt. Nu räcker det. Love!
23:27
Jag tar tillbaka lite av det jag skrev sist. För ledsen, det är jag faktiskt inte. Bara arg och irriterad. Men that's life. Annars är jag ganska nöjd över mig själv idag som lyckades springa av mig lite på gymmet tidigare ikväll. Trots smärtan. Jag tror nog att det blir ett besök där redan imorgon igen. Den 3e mars är det jag och therese som ska få en introduktion tillsammans också. Dags att börja lära sig maskinerna kanske. Att träna rätt muskler är ju en fördel om man bestämt sig för att gå in för det. Imorgon bjuder dagen bara på Jobb och träning. Inget ovanligt.
Behöver jag någon rubrik?
Arg,
irriterad
och ledsen.
-
Klä på mig. Äta. Besikta bilen. Jobba och slutligen hoppas jag kunna träna.
I'm addicted and I just can't get enough
Punkt.
Ååååååh. Vad jag är less. Less på att drabbas av skitsaker. Är det inte ett brustet hjärta så är det något annat. Och nu råkar det där andra vara lika jobbigt som ett brustet hjärta - så gissa om jag är less på livet just nu. Svar ja. Mer tänker jag inte skriva. Där går gränsen. Jag skriver inte av mig om precis allting, även om jag mycket möjligen skulle behöva det. Men vissa saker är inte värda att nämna. Just för att inte få en själv att må ännu sämre än vad man redan gör.
Jobb
Morning. Det var allt annat än en rolig natt. Jag var trött men kunde inte somna. Hade alldeles för ont så det enda jag lyckades med var att störa mig så förbannat mycket på det att det bara inte gick att sova. Så nu har jag sovit länge. Men är uppe på benen nu. Ska göra iordning mat och försöka dra ihop alla kläder jag rensade igår till en hög, så det inte ser ut som att jag rivit hela rummet av ren ilska. Sen blir det en lång dusch innan jobbet väntar. Det är därför det här jobbet passar mig så bra. Jag får sova ut. Och sen får jag egentid på jobbet. Jag gillar't.
Lycka kan visst köpas för pengar
Jag tröttnade på att rensa garderoben. Kom halvvägs. Resten tar jag imorgon. Det råkade nämligen bli alldeles för deppigt att se alla fina kläder från förr kastas. Och det var det sista jag orkade med just nu. Testade och testade i hopp om att något plagg skulle sitta bra. Som då. Men nej, istället slet jag av mig det lika fort igen. Så nu ska här köpas nytt. Snart iallafall. Den 25e mars kommer jag vara en av dem lyckligaste på jorden. Det tror jag fan. För då får jag in pengar på kontot för första gången på mycket länge. Så den som säger att pengar inte är lycka, ljuger. Även om kärlek väger tyngre så är man fanimej inte lycklig med 0 kr i plånkan. Inte jag iallafall. Så gissa om jag ska ut och sukta nu i en månad till och vila ögonen på en massa fint som jag sen kommer bjuda med hem till min garderob. Snällt va? :) Okej ett litet leende ville sig fram när jag lyckades komma i min studentklänning tidigare ikväll. Då var jag nöjd. Men nu har jag alldeles för ont. Jag kan inte koncentrera mig längre. Åh, ge mig styrka någon!? Natti.
kärlek är så mycket mer än bara det
Kärlek skrämmer mig. Känslorna som tar över dig och skapar ett nytt sätt att se, ett nytt sätt att tänka. Att en människa kan få dig att vilja flyga, få dig att känna hur varje steg du tar känns som att gå på moln. Hur du känner hur hela magen pirrar till när han säger ditt namn, eller inte för att tala om när han tittar på dig. När han tittar på dig med dom där vackra ögonen och du inte vet vart du ska ta vägen. Du känner hur hela du hettas upp och du tittar ner, bort, bara för att du vet att om du håller kvar blicken bara ett litet tag till så kommer fjärilarna som fyller din mage att skapa ett kaos, ett kaos värre än vad det redan är. Och du klarar inte av det där kaoset. Du klarar inte av att vara ensam med dina fjärilar. Du känner hur en nervositet du aldrig kännt förut, sprider sig från dina tår till din mage och får hjärtat att sätta sig i halsgropen så fort han är i närheten och allt du kan tänka på är hur det skulle kännas om han höll om dig. Bara höll om dig. Så du fick känna hans värme. Känna hans lukt. Och när han pratar med dig så kan du inte låta bli att le, låta bli att betrakta hans vackra läppar för varje ord han formar och bara önska att dom nuddade dina. Och när det sker, försvinner du från verkligheten och känslan av hur du svävar för en ynka sekund infinner sig. När du öppnar ögonen igen känns allting som en dröm och ett leende sprider sig över ditt ansikte. Ett leende som går djupt ner till själen. Ett leende som får varje dag att kännas så enkel. Kärlek skrämmer mig fortfarande.
would you catch me if fall?
Har känt mig tom idag. Magen vrider sig och jag skulle aldrig orka röra en muskel för ett leende. Jag tar in folk för lätt. Lämnar över mitt hjärta och låter dom behålla det tills dom tröttnar. Tills det inte passar längre. Och då står jag där, trasig och ensam. Däremot har jag en tendens att inbilla mig att jag är lämnad. Att det inte passar och att jag ytterligare kommer få stå där, trasig och ensam. Det är då jag skriver av mig här. Och nu känns det så. Det kanske bara är en inbillning. Den här gången hoppas jag, att det faktiskt bara är en inbillning. För jag tror inte jag klarar så mycket mer.
I know you didn't bring me out here to drown
so why am I 10 feet under and upside down?
I know you didn't bring me out here to drown
so why am I 10 feet under and upside down?
i hate this part right here
det är konstigt,
hur vi inte har någon som helst kontroll över våra egna hjärtan.
hur vi inte har någon som helst kontroll över våra egna hjärtan.
Big brother is watching you
Jaha, så var men en av dem som kollat premiären av big brother då. Vad tycks? Jag vet inte själv om jag tycker det verkar bra eller dåligt. Men däremot tycker jag att betydligt bättre personer kunde valts ut till programmet. Men ett bekant ansikte dök ju upp. Höhö. Det finns med andra ord en liten tjej som kanske inte får ligga med denna man på 106 dagar nu om hon har otur ;) Men men. Nu ska jag rensa resten av min garderob tänkte jag. Var ju duktig och tog tag i det där för någon vecka sen redan men han ju inte färdigställa allt. Så nu ska det rensas.
6. Min dag
Ja vad ska man säga? Min dag har inte varit speciellt händelserik. Inge händelserik alls faktiskt. Det började med att jag kom i säng väldigt sent. Närmare tidigt imorse. Vaknade av ett alarm som ringde 11.15. Det var dags att kliva upp. Jag drog på mig kläder, sminkade mig och gjorde iordning ett ägg. Sen fanns det inte mycket tid över till annat innan det var dags för mig att ta mig ut till bilen som skulle ta mig till jobbet. Trött och jävlig var just då dem orden som beskrev mig som bäst. Men jag stod ut i tre timmar tillsammans med en infektion i kroppen som nu börjat gå mig på nerverna riktigt ordentligt. Tur var väl det att det bjöds på 6 timmar betalt. Jag som hade lust att träna idag måste alltså skjuta på det i ytterliggare några dagar. Skit också. Istället fick jag snällt åka hem och vänta på god mat. Mätt och belåten ligger jag nu här och kollar tv. Lugnt och skönt. Kvällen bjuder på en bra tv-tablå. Solsidan och premiären av big brother. Spännande.
Nu slår jag snart sönder någonting
Jävla fittinfektion!!!! Smärta.
Kan du få mig att förstå?
Okej, nu blev det en väldigt deppig maria som har intagit sängen för att försöka sova. Det är märkligt vilka up and downs peridoer man kan ha. Och jag tror att jag just nu är inne i en någon typ av mellanting period. För jag kan inte sätta fingret på vad det är. På vad det är jag egentligen känner? Frustrerande. Ja, så jävla frustrerande. Men också ganska skrämmande. Jag fattar ingenting. Godnatt.
och jag kan snart inte andas
Om jag bara kunde skriva allt jag kände, allt jag tyckte och tänkte. Berätta om varje tår som rinner ner för min kind och om varje låt som får magen att vrida sig. Om jag bara kunde skriva av mig all min ångest. All ilska som tär på mig från insidan. Om alla gånger jag smsat utan svar, alla gånger jag ringt, bara för att det inte finns något alternativ för mig. Om alla gånger jag har spenderat på nattbussen, i bilen, gråtandes, för dina ord ekar om och om och om igen i mitt huvud. Om hur allt gick från perfekt till ingenting, så hade jag gjort det. Men nu kan jag inte göra det, och det gör bara att jag sitter här med en klump i magen som bara växer och växer för varje dag som går. Det är inte okej. Inte alls.
When words are not enough
jag skrev, jag publicerade, jag raderade.
jag vet inte vad jag ska säga längre.
jag vet inte vad jag ska säga längre.
För jag har trillat dit, jag har fallit, jag har vaknat
Natten är ung och jag ligger vaken
Jag är Lucy in the Sky, jag är högt över molnen
Ja, jag vet att hon är söt men håll tillbaka
För jag har trillat dit, jag har fallit, jag har vaknat
Ja, jag vet att hon är söt men håll tillbaka
För...
Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer
Jag är nästan där
Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer nu
Du, håll ut
Du vet att jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer baby
Jag tror jag är kär
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller
Du och jag nu
Sometimes people say love is blind. But Love is an eyesight: Seeing something in a person that no one else can?
Nu blir det en dusch. Eric saade fick mig att gå varm där ett tag. Han är fan det snyggaste jag sett på mycket länge. Och det roliga med det hela är att jag yttrade mig precis likadant efter hans framträdande i melodifestivalen förra året. Gick runt och nynnade på manboy i en evighet efteråt. Så ja, man skulle kunna säga att jag är kär. Men för att inte bli alldeles för ledsen med tanken på att han faktiskt är någon annans och inte min. Så ska jag styra en dejt med therese lite senare. Hon är på kalas för tillfället men förhoppningsvis fri ganska snart. Så nu ska jag röra på fläsket. Puss på er :)
Min framtida pojkvän. Han vet bara inte om det ännu.
För trött för att fungera
Jag är trööööött. Ja det är helt sjukt va trött jag är. Som tur är ska jag bara avverka 3 timmar på jobbet idag. Hemma igen till halv fem, och då ska jag ta en powernap. Ha en bättre dag än mig, pusshej! :)
annat kaos än det kaos du ställer till med
Jag skulle varit nykter. Tagit bilen. Men föll för grupptrycket. Jag drack. Blev full. Men sådär skönt full. In på magget och kramades med allt och alla, gammalt som nytt folk. Alltid trevligt. Slagsmål hit och slagsmål dit. Det blev kaos. Inget som gjorde mig förvånad. Imorgon ska jag vara nykter. Fick skjuts hem vilket var guldvärt. Men nu måste jag sova. Jobb väntar imorgon och då jag inte fick med mig bilen hem så måste jag troligtvis ta mig till tåget och vidare därifrån imorgon. Oskönt. Hoppas på att någon snäll själ vill skjutsa mig. Men det visar sig. Natti :)
Ses vi på magget?
Kvällen bjuder på umgänge med fina babes!
Tråk
Som jag sa så skulle jag sova länge idag, vilket jag också har gjort. Jag vaknade för inte så länge sen och kände mig sådär bra utvilad som man ska göra :) Hi.. Jag är en riktig sjusovare jag vet. Men ibland vet jag faktiskt inte vad det kan bero på för inatt gick jag och la mig i hyffsad tid tillskillnad mot hur det kan se ut. Jag är väl helt enkelt bara en väldigt morgontrött människa som behöver mycket sömn. Säger vi. Så vad ska göras idag då? Jobba. Typ bara det. Kanske får mig sovsällskap? Hoppas. Nu hinner jag vara hemma någon timma till innan jag måste ut i kylan. Ska hoppa in i duschen snart och sen ta mig något att äta. Tråkiga inlägg såhär på dagarna men det beror ju på att det faktiskt inte händer ett skit.
Att känna sig ensam
Hej på er. Känns som att jag snart kommer vara allt annat än vaken. Har precis kollat klart på ett nytt avsntt av oth som av min lycka hade kommit upp på datorn. Det var ett avsnitt om alla hjärtans dag. Så ja, nu känner jag mig genast mer omtyckt och älskad. Not. Men det var fint i vilket fall som helst. Lika fint som alltid. Men nu har jag gått och blivit väldigt trött så jag tänkte sova. Inatt får min älskade fina ludde agera min lilla sked. För jag känner mig sådär sorgset ensam. Mer än vanligt. Fan också. För er som inte vet, så är ludde min mjuka och alldeles underbara vovve. Hur mycket jag än hade önskat mig det så är det ingen riktigt vovve jag talar om. Men ludde är lika älskad för det. Han sviker aldrig. Men innan jag nu lägger mig ner för att sova skulle jag egentligen behöva gråta. Jag skulle behöva få ur mig allt jag bär på. Men jag orkar inte. Tröttheten äter upp mig inifrån. Så jag checkar ut och hoppas på en skön sömn istället. Imorgon ska jag sova länge och sen bjuder kvällen på ett par timmar i en väldigt lugn och fin butik.
den sextonde februari tvåtusenelva
Godmorgon :) Idag ställde jag faktiskt klockan för att inte sova längre än tolv. Lite upplockning av kläder och annat små fix väntar här hemma innan jag ska bege mig mot jobbet. Men först en lång dusch. En mycket lång och varm sådan. Kanske att jag skulle göra mig ett glas varm oboý också. Jag behöver göra hjärtat varmt innan jag åker. Jobb står på schemat till 20.15, och efter det blir det nog ingen träning, som jag hade planerat för mig själv. Det får bli på fredag när jag är ledig.
ingen är som du. du är unik.
jag älskar dig.
sofias änglar
Jag känner mig ganska väl. För här ligger jag nu med två väldigt blöta ögon men med två ännu mer blöta kinder. Ja, herreminjesus vad jag har fällt tårar till just det här avsnittet av Sofias änglar. Jag blev så chockad över att se en person, som i det här fallet nu befinner sig på månen som hans dotter så fint hade sagt, och veta att man faktiskt träffat honom förut. Det var helt sjukt för mig. Det började med att jag tyckte han var lik någon, men när det plötsligt börjar dyka upp fler bekanta ansikten börjar jag förstå att jag faktiskt träffat dem alla. Jag satte handen mot munnen och försvann ganska snabbt in i egna tankar. Jag hade alltså träffat den här unga pappan till dem två små söta tjejerna, som kämpade tappert mot leukemin, som tyvärr sen stod som segrare. Herregud. Det vara bara sjukt. Sorgligt som in i helvete. Även om jag nu inte kände honom personligen, så blir det ändå påtagligt på något konstigt vis. Något alldeles för nära helt enkelt. Nej, det är för många tankar nu. Godnatt, och ta hand om era nära och kära <3
barnvakt, jobb och kvällsmys
För det var precis vad min dag bjöd på, om ni ville veta. Upp med tuppen och iväg till syster min i åkerberga. Där skulle jag passa mosters prinsessa under tiden mammsen i familjen skulle på arbetsintervju. Hon snoozade ganska bra den där tjejen, det var till och med så pass att jag själv lyckades få mig en halvtimmas blund. Skönt och välbehövligt. Sen hämtade vi upp en glad prins på dagis också. Han grät när jag skulle gå. Då var det nästan så att man ville stanna förevigt. Sötnos! Men jobbet kallade, så fort iväg. Min första dag helt själv, och fyfasiken, var nervös jag var på slutet av passet. Nojade mig över hur många fel jag säkert hade åstadkommit under kvällen. Men jag överlevde och allt gick bra. Det mesta iallafall. Lite snäll mot sig själv måste man vara, annars lär man sig inget. Sen blev jag bjuden hem till therese som hade fixat en massa mys till oss. Det kändes lite som en försenad alla hjärtans dag dejt. Den tjejen kan hon. Men nu ligger jag i sängen med två fötter som värker. Och luktar. Ha. Det har sitt pris att springa runt i en butik som en tok. Så jag skyller på det. Annars så hade jag tänkt sova snart. Det bjuds på jobb imorgon också men inte förrän 15.00, så jag får turen att sova ut. Kan inte bli mycket lyckligare. Så därför tänkte jag nu kolla dagens avsnitt av Sofias änglar på datorn innan jag sluter mina ögon. Som förövrigt lär hinna bli blöta både en och två gånger innan den djupaste sömn - om jag känner mig själv rätt.
Det sägs att man blir som man umgås. Borde jag bli rädd?
Helgen
Min fredag blev en lugn sådan och lördagen likaså. Träffade Linnea en stund i lördagskväll. Kollade på mycket sjukt, skrattade och pratade strunt. Sånt som vi tjejer bara kan. Sånt som killar aldrig kommer lyckas förstå sig på. Jag gillaré - jag gillar henne. Sen vinkade vi av varandra och jag tog mig till täby där jag hämtade upp en full pojke som jag sen fick äran att somna bredvid. Men natten bjöd inte på många sovtimmar efter att ha legat och lyssnat på snarkningar alldeles för länge. Som ni vet, så är det något utav det värsta jag vet. Och detta resulterade i att jag vaknade upp rätt trött och sliten i söndags, trots 0 % alkohol i blodet från någon av det två tidigare dagarna. Tog mig hem för en snabbdusch och sen vidare till täby c där det blev onyttig middag och mysig fika med Linnea. Den tjejen är sjuk, ibland sjukare än mig :D Sen fick jag mig nattligt sällskap igen. Men inatt sover jag ensam. Men kanske att man valde fel dag att göra det på?
Alla hjärtans dag
Hej lovers.
Glad alla hjärtans dag på er, trots någon timma försent :) Kom hem för inte alltför längesen från en kväll fylld av biomys. Åkte direkt från jobbet till kista där jag mötte upp therese och anton. Jag spenderade med andra ord mina sista timmar av alla hjärtans dag omringad av fina människor. Vi kollade på burlesque. Grym film. Riktigt jävla bra. Men nu är jag en trött tjej och då det väntas tidig uppstigning imorgon för att inta rollen som barnvakt i åkersberga redan halv nio, så måste det snart sovas. Sen blir det kvällsjobb som efter det bjuder på träning med terror. Mitt första pass på jobbet helt solo. Ska jag vara ärlig så har jag ont i magen :/ Men iallafall, jag hoppas ni haft en mysig alla hjärtans dag, med din käraste, som utan. Det har iallafall jag haft. Puss
Glad alla hjärtans dag på er, trots någon timma försent :) Kom hem för inte alltför längesen från en kväll fylld av biomys. Åkte direkt från jobbet till kista där jag mötte upp therese och anton. Jag spenderade med andra ord mina sista timmar av alla hjärtans dag omringad av fina människor. Vi kollade på burlesque. Grym film. Riktigt jävla bra. Men nu är jag en trött tjej och då det väntas tidig uppstigning imorgon för att inta rollen som barnvakt i åkersberga redan halv nio, så måste det snart sovas. Sen blir det kvällsjobb som efter det bjuder på träning med terror. Mitt första pass på jobbet helt solo. Ska jag vara ärlig så har jag ont i magen :/ Men iallafall, jag hoppas ni haft en mysig alla hjärtans dag, med din käraste, som utan. Det har iallafall jag haft. Puss
Goseligoseligoooos
<3
Tack fina mamma.
13.33
Godmorgon snyggingar! Nästan iallafall. Klev upp ur sängen för en timma sen och har sen dess hunnit med att få i mig lite youghurt i magen och försökt övertala mig själv till lite lugn träning. Lyckades jag? Jajjamensan. Så nu ska jag dra på mig kläder, besöka banken och sen blir det gymmet. Hörs sen, puss
say what you need to say
Have no fear for giving in
Have no fear for giving over
You better know that in the end
It's better to say too much
Than never to say what you need to say
Even if your hands are shaking
And your faith is broken
Even as your eyes are closing
Do it with a heart wide open.
Pic's - live for the moments
5. Vad är kärlek?
Så vad är kärlek? Kärleken är något ganska luddigt, men man vet exakt när det inträffar. Det finns så många olika former av kärlek, man kan vara kär, man kan älska någon men man kan också älska en sak, ett djur eller ett minne. Och massa nyanser där emellan. Kärleken är någonting individuellt. Något som inte går att ta på. Den kan inte kontrolleras eller styras även om många har försökt (tro mig, jag vet) och den kan växa sig starkare än någonting annat (tro mig, det vet jag också.) För mig så handlar kärlek väldigt mycket om trygghet. Tryggheten i att man vet att denne alltid finns där. Tryggheten att våga vara sig själv. Tryggheten i att våga blotta sitt inre. Trygghet är själva kärnan av kärlek. Självklart kan man älska människor som inte ger all den här tryggheten men den allra finaste kärleken ger allt detta. Trygghet tror jag är en viktig grund i äkta kärlek. För mig är kärlek något väldigt intensivt och starkt. Jag tycker att många människor använder frasen ”jag älskar dig” alldeles för lättsamt, något som gjort att jag tycker att just dem orden tappat sin mening.
Så vad är kärlek för mig? En väldigt stark och intensiv känsla som har med trygghet, glädje och lycka att göra. Det är kärlek för mig.
Så vad är kärlek för mig? En väldigt stark och intensiv känsla som har med trygghet, glädje och lycka att göra. Det är kärlek för mig.
4. Det här åt jag idag
Med brist på både foton av min mat och matintaget överhuvudtaget idag så skriver jag bara kort och gott om vad jag faktiskt stoppat i magsäcken. Hur ointressant som helst egentligen. Men intresseklubben antecknar hoppas jag?
Frukost: Ingenting.
Lunch: Ingenting om man bortser från ett glas fanta.
Middag: Ris, kalkon, sallad, keso och pepparsås.
Kvällsgott: Popcorn och två glas cola.
Åh, så kul att läsa om.....
men först bjuder jag på två av dem finaste sötnosarna i mitt liv
Systerson Lucas och Kusin Danielle <3
Hej mitt vinterland
Sicket himlans snökaos. Det är ju nästan lite komiskt. Min bil är insnöad och jag får just nu hjälp med att få fram den, och vägen det är meningen att jag ska ta mig fram på. Sen vidare hem till pappsen över helgen. Det blir nog en lugn helg om inte annat dyker upp. Festfixarn från förra helgen vill ha med mig på äventyr idag, men jag vet inte om min plånbok tillåter den sortens äventyr. Om jag känner den rätt så tror jag inte det. Annars så har jag precis lyckats rensa ur min garderob. En del av den iallafall. Det blev tomt. Jättetomt. Så nu är det jag som ska skriva en lista på lite vårsaker som måste införskaffas. Resten av garderoben får pysslas om när jag kommer hem till mamma igen. Alltså på måndag. Men nu ska det på med varma kläder och sen ska jag skutta ut till bilen. Puss :)
Vart är du?
Inatt är jag ensam hemma. Det är skönt just för att jag är ensam. Men annars gillar jag det inte alls. Det är kusligt att bo såhär ute på landet. Ska jag vara helt ärlig, så är jag rädd för att vara ensam egentligen. Men dem tankarna har jag försökt att lägga långt bak i huvudet just nu. För tillfället bara. Har därför tillbringat kvällen med att prata i telefon en massa. Med en fin människa. Med en person som får mig lugn. Sen har jag dödat tid genom att kolla på film också. Men den var inge vidare. Funderar på att strax hoppa i säng och då kolla det sista avsnittet av one tree hill. Jag har alltså dragit igenom alla avsnitt på bara någon dag. Åh, skit också. Vad ska jag nu sysselsätta mig med? En bra serie, någon?
3. Mina föräldrar
Mina föräldrar ha varit skilda i många år nu. Jag tror jag var runt 8 år, men jag minns inte exakt. Jag minns tiden då dem var tillsammans, tiden därimellan och hur det slutade. Men åren gick och verkligheten kom ikapp. Vi var inte längre en familj. Men jag har aldrig tagit skada av det. Tvärtom. Ett liv med två så olika viljor och åsikter kunde gått hur som helst. Så med andra ord tror jag att det hände av en orsak.
Mamma - Min lilla mamma Carina. För liten, ja det är hon. Det är från den damen jag fått min längd och storleken på fötterna. Något jag aldrig kommer tacka henne för, tyvärr. Men trots det så har hon ett hjärta lika stort som globen. Hon vill alltid väl. Ibland alldeles för väl. Men det hör till. Det är hos mamma jag är skriven. Det är här jag bor. Mamma finns alltidn där när jag behöver det som mest, hon vet när jag mår dåligt och hjälper mig med allt. Hon städer mitt rum, skjutsar mig fram och tillbaka (gjorde iallafall, innan jag var stor nog att ta eget körkort) och frågar alldeles för många frågor. Jag vet att jag inte är den lättaste att handskas med, vilket gör att jag är ännu mer tacksam över att hon orkar. Orkar ställa upp så som hon gör. Mamma är den jag alltid kan ringa. Den jag alltid kan prata med. Mamma är den trygga punkten i mitt liv. Jag älskar henne massvis. <3
Pappa - Tommy, men även kallad hulk hoogan. Han är en aning större än mamma. Längre och bredare. Men han är cool. Antingen är man rädd för honom eller också tycker man att han är en trevlig jävel. Det varierar det där. Hos pappa bor jag varannan helg. Pappa har jag aldrig kunnat prata med på samma sätt som med mamma. Vi har aldrig haft den relationen till varandra. Det skulle bara bli pinsamt. Men han har alltid funnits där och det är jag väldigt tacksam över. Pappa har alltid hjälpt till att bidra med pengar och sett till att vi har allt. Om inte, så fixar han det. Han är den som genom alla år stått för mobiltelefoner och andra tekniska prylar. Dem där dyrare grejerna. Då kan ni väl tänka er att jag gillar honom lite extra mycket ;) Nej men skämt o sido. Han vill att vi ska ha det bra helt enkelt. Det är en fin pappa. En bra sådan. Honom älskar jag! <3
Sen har jag en såkallad "bonuspappa och bonusmamma" Och dem älskar jag också såklart :)
Mamma - Min lilla mamma Carina. För liten, ja det är hon. Det är från den damen jag fått min längd och storleken på fötterna. Något jag aldrig kommer tacka henne för, tyvärr. Men trots det så har hon ett hjärta lika stort som globen. Hon vill alltid väl. Ibland alldeles för väl. Men det hör till. Det är hos mamma jag är skriven. Det är här jag bor. Mamma finns alltidn där när jag behöver det som mest, hon vet när jag mår dåligt och hjälper mig med allt. Hon städer mitt rum, skjutsar mig fram och tillbaka (gjorde iallafall, innan jag var stor nog att ta eget körkort) och frågar alldeles för många frågor. Jag vet att jag inte är den lättaste att handskas med, vilket gör att jag är ännu mer tacksam över att hon orkar. Orkar ställa upp så som hon gör. Mamma är den jag alltid kan ringa. Den jag alltid kan prata med. Mamma är den trygga punkten i mitt liv. Jag älskar henne massvis. <3
Pappa - Tommy, men även kallad hulk hoogan. Han är en aning större än mamma. Längre och bredare. Men han är cool. Antingen är man rädd för honom eller också tycker man att han är en trevlig jävel. Det varierar det där. Hos pappa bor jag varannan helg. Pappa har jag aldrig kunnat prata med på samma sätt som med mamma. Vi har aldrig haft den relationen till varandra. Det skulle bara bli pinsamt. Men han har alltid funnits där och det är jag väldigt tacksam över. Pappa har alltid hjälpt till att bidra med pengar och sett till att vi har allt. Om inte, så fixar han det. Han är den som genom alla år stått för mobiltelefoner och andra tekniska prylar. Dem där dyrare grejerna. Då kan ni väl tänka er att jag gillar honom lite extra mycket ;) Nej men skämt o sido. Han vill att vi ska ha det bra helt enkelt. Det är en fin pappa. En bra sådan. Honom älskar jag! <3
Sen har jag en såkallad "bonuspappa och bonusmamma" Och dem älskar jag också såklart :)
give me a reason to stay?
and so much love goes to waste
det är dom små stunderna du ger mig
som faktiskt räknas
som ger mig allt jag vill ha
som faktiskt räknas
som ger mig allt jag vill ha
one moment everything was clear
the next it all could disappear
the next it all could disappear
Skadat hjärta
Jävla snöstorm. Försvinn! Jag blir så himla deppig av det här vädret. Ge mig solsken och värme. Men annars är jag nyligen hemkommen från jobbet, har precis bytt om till mjukiskläder och tänker nu hoppa direkt in på ytterliggare ett avsnitt av min favoritserie. Min mage har ont idag. Jag tycker inte om att ha ont. Mitt hjärta slår lite fortare än vanligt också. Inte på det där glada viset som det annars kan göra. Tvärtom. Det slår fortfare av obehag. Och alldeles för hårt.
Alldeles för sent
Jag har nu, efter två avsnitt av oth, legat och stirrat rätt upp i tomma intet. Rätt upp i mörkret. Lite creepy, jag vet. Men jag har försökt stänga ögonen gång på gång utan någon som helst lycka. Men det börjar ta sig nu. Jag blir trött av det här. Av allt tänkade. Av alla känslor. Kissnödig är jag på köpet, men jag har verkligen ingen ork till att resa mig ur sängen. Men kanske att man skulle ta sig ork till det? Lär väl vakna mitt i natten annars. När man äntligen lyckats somna in ordentligt. Har satt på lugna favoriter nu också. Jag tycker det är en fin kanal. Och med den kanalen ska det bara funka. Så nu gör jag ett till försök. Godnatt :)
17.59
Nu har jag legat och såsat i sängen nästan, precis hela dagen. Sov inte hemma inatt vilket resulterade i att jag kom hem väldigt tidigt. För tidigt för att vara mig. Så jag slocknade framför tvn på bara någon minut. Men nu har jag lyckats dra mig upp ur sängen, tagit mig tid att känna efter hur jag mår och upptäckt träningsvärken i kroppen. Träningsvärken i ljumskarna. Autch. Men idag ska det inte vilas från träningen. Core är inbokat kl 19.00, och förhoppningsvis överlever jag ännu ett pass med en kropp som skriker av smärta. Har det gått förr så ska det gå nu. Tåget går 18.14. Hör ni? Tåget. Och hur låter inte det då? Det som är så skönt att ha bil. Men då ekonomin inte tillåter mig att ta min kära bil just nu får jag snällt låta den vila. Men jag ska nog överleva det också ska ni se ;) Planerna efteråt är inte många. Jobb väntar tidigt imorgon så jag ska inta sängen. Kolla OTH och pusta ut. Nu ska jag kila, puss på er
True story
"Happiness is a mood not a destination."
-
Just nu: Onetreehill.
Am i?
GYm
Min dag har hittills bara tillbringats framför datorn och ännu fler avsnitt av one tree hill. Fortfarande lika såld. Men nu ska jag dra på mig träningskläderna och möta upp malin. Idag vill jag köra mycket mage och rumpa. Hej så länge :)
Vackra underbara och älskade oth
Nu har jag snart lyckats gråta mig igenom hela den svarta natten. Men lugn, jag är inte självmordsbenägen riktigt ännu. Nej, jag bestämde mig nämligen tidigare ikväll för att börja kolla på den nya säsongen av OTH. Säsong 8. Pang bom, jag var fast. Timma efter timma. Tar av mig hatten tio gånger om. Wow. Jag är ordlös. Vilken underbar serie! Såld igen. För självklart har jag sett alla andra säsonger också. Men ja jävlar, jag hade glömt bort hur mycket jag älskar one tree hill :)
- Godnatt.
Schack matt
Det är lustigt hur man låter sig själv vara halv,
att man accepterar att den svarta springaren plockar ens kung.
Omgång efter omgång ställer man upp sina pjäser för att sedan låta de slås ner.
Schack.
Det är tröttsamt.
Schack matt.
att man accepterar att den svarta springaren plockar ens kung.
Omgång efter omgång ställer man upp sina pjäser för att sedan låta de slås ner.
Schack.
Det är tröttsamt.
Schack matt.
Med dig vid min sida
Ibland behövs det inte mer, än någon som kan relatera till dig och ditt hjärtas klingande men ack så trötta röst, och vice versa. Ett huvud på en axel, en liten tröstande puss i håret. Ett litet skratt mitt i allt, "vi är ju fan helt hopplösa".
Det är en av dom där små sakerna i livet, ni vet.
I smell you
Jag älskar när någon luktar gott. Speciellt killar. Doften av en nytvättad skjorta, ett fuktigt ostyrigt hår och lite lukta-gott. Parfym. Doftvatten. Det om något är underskattat. Ungefär lika underskattat är det att ligga och snusa på en välbekant hals som luktar hemma. Känns hemma. Få förunnat, men när man väl är där så skulle timmar just där kännas som en fingerknäppning.
Det är dem där små sakerna i livet, ni vet.
22.55
Min rygg värker och fotsulorna är lite smått ömma sådär. Men jag lever. Imorse vaknade jag upp i en ungkarls lya och där jag var kvar tills det var dags för mig att ta bilen till arbetet. Hemma igen vid nio, gjorde då iordning god mat och satte mig framför spårlöst. Tårar och lycka - fint. Tanken var att jag skulle träna idag, men då jag inte hade en tanke på att plocka med mig träningskläderna igårkväll när jag åkte hemifrån, blev så inte fallet. Men redan imorgon ska jag göra mig ett besök där. Skön-t. Nu ska jag kolla några nya avsnitt av OTH. Puss&kram
Show me some love
Åh. Jag blottar hela mitt hjärta och hela min själ i den här bloggen, skriver ner mina känslor, tankar och förvirringar. Jag är trött på att sitta och läsa mina egna inlägg i brist på att få höra om kärlek. Så jag ber er, berätta någonting för mig, vad som helst. Vad gör dig lycklig? Vad gör dig ledsen? Vad gjorde han eller hon som fick dig att fälla dom där tårarna på kudden? Eller fick dig att inte kunna sluta le hela vägen hem? Ni är ett par stycken. Så dela med dig nu.
berätta, för jag vill bara bort från mina fjärilar nu.
När du får oväntat besök
Tröttare tjej får man just nu leta efter. Kvällen igår bjöds som sagt på hemmafest hos Lucas. Väl där kände man sig ganska stor även om man ses som en liten person på jorden. Nu snackar vi ålder. Vi träffade några gamla godingar men också väldigt många nya. Det var knappt att man kände igen hälften. Det pratades gamla minnen och skrattades tills luften togs ur oss. En del drack mycket, andra lite. När folket började avta var planerna för mig och min vapendragare therese ganska oklara. Men det slutade med att vi fick med oss fina kim och victor till lindholmen där det gjordes iordning nattkäk och delades på samma säng. Somnar halv sju och vaknar halv tio. Huh? Då är det något som inte stämmer. Torra munnar och huvudvärk. Varmt var det också för den delen. Vi rörde oss därför till macken i det fina vädret och köpte med oss ingredienser till pannkaka hem. Dog i soffan framför tvn ett tag och satte oss sen vid bordet för att inta det therese så fint hade gjort. Och gott vare minsann. Inte ofta jag uppskattat pannkakor så mycket som idag. Fortfarande trötta och väldigt slitna började vi promenera till tåget. En halvtimma för tidiga. Då sattes det igång. Berättelser om det gångna livet, otrohet och känslor. Sen var det dags att tacka för natten och vinka av varandra . Hämtade upp min bil som snällt stod och väntade på mig i vallentuna. Hem och dö lite till, men denna gång i sängen.
Deppmode
När jag vaknar upp från en gårdag som fyllde min hjärna med, allt och ingenting, kan jag äntligen se klart. Problemet är fortfarande kvar, men känslorna har inte tagit plats ännu. Dom infinner sig oftast på kvällen, på natten när allt annat är tyst och det enda du hör är dina hjärnspöken. Dom som ställer upp svart på vitt framför dig och du kan inte välja att blunda, inte välja att hålla för öronen. Det är då jag behöver någon att hålla om. För personers närvaro gör mig lugn. Det gör mig hel. Oftast räcker det med ett samtal från en god vän, eller en konversation på facebook chatten med en kille jag tycker om. Men ibland behöver jag bara känna små pussar i min nacke, en hand som söker sig mot min hand och ett bröst att ligga och räkna hjärtslag mot. Jag strävar efter närvaro och kärlek. Men vi lever i en värld då allting är ett spel. Då rädslan tar över känslorna och istället för att säga "Jag tycker om dig" så väljer man att inte höra av sig. Jag bara önskar att det vore enklare. Att Du sa dom orden, så att jag kunde svara att jag tycker om dig med. Det räcker så. För då vet man. Det är inte svårare än att vara ärlig. Jag bara önskar att alla tänkte likadant.
Livet är en fest och du är bjuden
Ändrade planer inför kvällen. Det blir inte tegel och jag ska inte vara nykter. Istället är jag nu redo för att inta ett rött trähus i vallentuna där jag ska föra med tre bra tjejer. Resten av natten ska spenderas hos festfixarn Lucas. Puss
Jag älskar träningsvärk
Det är en sjuk jävla träningsvärk som nyligen valt att besöka min kropp ska ni veta. Den är brutal. Men jag kan inte göra annat än att bara njuta :D Inatt kom jag och therese i säng alldeles för sent efter att ha varit och hämtat upp en pojke med hög alkoholpromille i stan. Vid 4 snåret sa vi godnatt och la oss på varsin sida av dubbelsängen. Imorse var jag trött, arg och väldigt stel. Livsgnistan sjönk ett par grader men det var bara att svälja och försöka ta sig upp så gott det gick. Step up väntade 10.30. Jag kämpade på tappert och försökte ta ut mig till max även fast kroppen skrek stopp. Tillslut gav jag och therese upp och körde istället vårt eget race på gymmet. Lite rumpa och mage blev det idag. Men imorgon blir det en vilodag. Ikväll är planerna att vara nykter på tegel. Vi ses där :)
trötta tjejer gör ett videobloggsförsök
I don't care if Monday's black Tuesday, Wednesday heart attack Thursday, never looking back It's Friday, I'm in love
Sitter nu nyduschad och fräsch i min säng. Väntar på mat. Så sjuuuukligt hungrig just nu. Tröck i mig en halv apelsin innan träningen och det är allt jag fått i mig idag. Inte bra. Men that's me. Ikväll blir det en lugn fredag tillsammans med therese. Upp tidigt imorrn för att svettas igen. Sup och svälj trevlig helg :)
Tittar ut och ser snö, vafan?
Det blev en lite senare uppstigning än vad jag egentligen hade tänkt mig. Men nu är jag iallafall på fötter igen. Ledig idag från jobbet, likaså i helgen. Nu ska jag strax iväg och införskaffa mig träningskläder. Ganska nöjd tjej. Sen ska jag möta upp samma hjältar från igår. Träningsdags :) Nu fick jag bråttom. Love
I'm crazy but you like it loca loca
Jag försöker än idag
Blod svett och tårar
Maria skulle behöva en fotmassage och det är nu med detsamma. Min dag idag började med jobb. Min första dag på jobbet. Älskade älskade jobb. Givetvis var jag trött som en gnu imorse men jag var på ett för bra humör för att låta det ta över mig. Jag var glad och alla andra var glada, så jag bestämde mig för att det därför skulle bli en glad dag rakt igenom. Så jag tog tag i saken. Det blev ett besök på gymmet tillsammans med therese och isabelle. Ett långt besök. Det började med att lite försiktigt göra entre till självaste gymmet och alla dessa fantastiska maskiner som ska få hjälpa mig med tiden. Sen väntades ett zumba pass. Fyfan. Inte min grej men ett väldigt välbehövligt pass. Där var det bara att shaka och var tyst. Sen for vi upp till gymmet igen där tre tappra tjejer kämpade på i ytterliggare en timma till. Jag är redan nu rädd för min träningsverk jag kommer att ha imorgon. Men jag älskaré :) Imorgon införskaffar jag mig ett eget gymkort efter att ha åkt snålskjuts på ett gratiskort. Träning väntar då också. Det kommer ta tid. Men det är värt all väntan. Pussi puss
Första dagen på jobbet
Godmorgon :) Idag är jag på mycket bättre humör. Jag går runt och nynnar lite för mig själv, nysduschad och ikläd min rosa fina morgonrock. Dricker lite varm choklad och kollar på vakna med the voice. Snart ska jag hoppa i kläderna oh ta mig ut till bilen. Jobb väntar. Ha en bra dag allesammans <3
Ge mig styrka
Jag är så nära bristningsgränsen just nu. Jag grips av panik och får kämpa med att hålla tårarna tillbaka. Skruvar upp musiken i lurarna för att försöka komma på bättre tankar. Men inte fan funkar det för fem öre. Jag måste sova snart. Väldigt snart. Fan fan fan! Jag vill bara att det ska bli morgon. För imorgon börjar ett nytt liv med nya rutiner för var dag som kommer. Och imorgon har jag bestämt mig för att ringa min pappa och fråga om lite hjälp. För om mitt nya liv börjar redan imorgon, ska jag även se till att förnya mig själv också. Fort ska det gå nu.
I've been trying to live without you now
But I miss you, baby
The more I know, the less I understand
And all the things I thought I figured out, I have to learn again
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But my will gets weak
And my heart is so shattered
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
Blä
Det är sorgligt hur en annan människa av samma kött och blod kan få en att känna sig så misslyckad. Jag har faktiskt tröttnat på det nu. Så av mig får du inget leende.
21.57
Idag har jag hunnit med en vända i täby centrum. Med mig själv. Ganska skönt att strossa runt själv i butikerna. Inhandlade det jag skulle och åkte sen vidare till mörby där jag hämtade upp Linnea. Vi käkade mat och snackade lite skit. Men nu är jag hemma igen och funderar på att ta en dusch innan det är dags för mig att dejta kudden. Imorgon är min första dag på jobbet :D Har tänkt mycket nu på om jag ska skaffa gymkort också. Jag måste först kolla upp hur mycket jag har att röra mig på innan min första lön flyger in på kontot. Men förr eller senare ska jag ha det där bandet fastlimmat runt handleden. Ett löfte som inte tåls att bryta.
Sakna...
Jag ler varje gång
En lite smått sugen tjej sådär bara
2. Min första kärlek
Alla minns vi väl vår första kärlek. Man var blåögd och naiv, det var passionerat och okontrollerat och man trodde på ordet föralltid. När det tog slut var varje dag svart och man trodde att man skulle drunka i tårar, att man aldrig skulle älska igen. Aldrig mer vara lycklig. Dagar och månader går och man är säker på att han är den enda. Var den enda. "Jag kommer aldrig älska någon så mycket som jag älskade honom." Ungefär så kände jag efter att ha blivit dumpad av min allra första kärlek. Jag kände så under en väldigt lång tid. Tretton månader för att vara exakt. Jag var fast. I tretton långa månader stod världen omrking mig still. Allt var svart och jag trodde inte längre på att lycka existerade. Bara det talar för att min första kärlek var, och självklart är, en väldigt speciell person. En speciell person som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. Han har nämnts ganska mycket tidigare här i bloggen. Då under namnet D.
Vi gick i samma skola under tre år. Sjuan, åttan och nian passerade. Vi befann oss alltså under samma tak varje dag, i tre år, utan att säga så mycket som ett enda ord till varandra. Är inte det märkligt? Det var inte förrän första året på gymnasiet jag faktiskt såg honom. Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Snarare tvärtom. Jag kan inte påstå att jag tyckte han var ful på något vis. Men jag var äcklad. Äcklad av hur han var som person. Det var inte många gånger jag fick se hans nyktra sida av alla de gånger vi träffades. Till en början. Jag tror faktiskt att aldrig att jag fick se den sidan en enda gång. Det kanske inte var sådär jättekonstigt på den tiden då vi bara träffades under dem omständigheterna. På den tiden då allt var en fest.
Men året var i vilket fall som helst, 2006. Det var i början av året. Det hölls hemmafester varje helg, oftast med samma personer, men i olika hus. Första gången var hos, en då nära vän till mig, i hennes hus. Daniel hade börjat skriva lite smått på msn till mig. Ganska märkliga saker som jag nästan bara skrattade åt då. Han försökte verka romantisk, men trots att det kändes väldigt taget ur luften, så tyckte jag på något vis om det jag fick höra. Det var nytt och spännande för mig. Jag bjöd in honom och en kompis till ett såkallat "chillkrök", och det var där allt tog sin början. Jag sveptes med och föll allt mer. Det tog ett tag innan jag var fast på riktigt. Men jag han knappt blinka, innan det där, inte fanns något som kunde skilja oss åt. Den 14e April 2006 blev det vi, han och jag. Jag var fyllda 16 och han 17. I över två år var han min. Min på riktigt. Och jag älskade honom som om det inte fanns någon morgondag. Under vår tid tillsammans lärde han mig så otroligt mycket. Vi gick igenom eld och vatten, och det gick upp och ner, men där stod vi, alltid på varandras sida. Två hjärtan som klappade för varandra. Hemgången från malta, sommaren på gotland och gångerna i göteborg är väl egentligen dem starkaste minnerna. Bortsett från hela han som person såklart. Han som då var hela min värld.
Men Daniel. Min kära Daniel. Den killen har också miljoner brister. Han krossade mig som aldrig förr. Jag kunde inte andas och blev bara allt mer sluten i mig själv. Jag var inte där längre. Jag var borta. Långt borta. Han sårade mig, stack en kniv i min rygg och försvann alldeles för fort. Letade kärlek på annat håll medans jag höll kvar i det vi hade. Det var en tung period. Ja jävlar va tung den var. Det är nästan att jag fäller en tår här och nu när tankarna förs tillbaka dit. Till den dagen och dem stunderna. Jag blev sjuk. Sjuk i huvudet. Och det dummaste man då kan göra är att stanna. Och vad gjorde jag? Jo det dummaste man kan göra. Jag stannade. Hos honom. Ett helt år till efter det att han lämnat mig med ett hjärta i tusen bitar, stod jag vid hans sida, i vått och torrt. Tog emot hans samtal och kröp hela tiden tillbaka. Sorgligt, men sant.
Men sen kan jag med lite glädje i bröstet berätta att jag, trots att det var en evighet senare, fann lyckan i någon annan. Jag började känna på nytt. Mina hjärtslag slog inuti mitt bröst, och för första gången var det för någon annan än honom. Jag lyckades bli kär. "Kanske inte lika kär som jag en gång var i min första kärlek, för det var trots allt min första kärlek." Brukade jag ibland inbilla iallafall. Men det blev jag. Jag blev hur kär som helst och i samma stund insåg jag att man faktiskt kan ha mer än en kärlek. Men trots det, så är och kommer Daniel alltid, att förbli min första kärlek. Hur jag än vrider och vänder på det. Hur jag än jämför. Så kommer han alltid bli ihågkommen som den första kärleken. Min första kärlek.
Vi gick i samma skola under tre år. Sjuan, åttan och nian passerade. Vi befann oss alltså under samma tak varje dag, i tre år, utan att säga så mycket som ett enda ord till varandra. Är inte det märkligt? Det var inte förrän första året på gymnasiet jag faktiskt såg honom. Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Snarare tvärtom. Jag kan inte påstå att jag tyckte han var ful på något vis. Men jag var äcklad. Äcklad av hur han var som person. Det var inte många gånger jag fick se hans nyktra sida av alla de gånger vi träffades. Till en början. Jag tror faktiskt att aldrig att jag fick se den sidan en enda gång. Det kanske inte var sådär jättekonstigt på den tiden då vi bara träffades under dem omständigheterna. På den tiden då allt var en fest.
Men året var i vilket fall som helst, 2006. Det var i början av året. Det hölls hemmafester varje helg, oftast med samma personer, men i olika hus. Första gången var hos, en då nära vän till mig, i hennes hus. Daniel hade börjat skriva lite smått på msn till mig. Ganska märkliga saker som jag nästan bara skrattade åt då. Han försökte verka romantisk, men trots att det kändes väldigt taget ur luften, så tyckte jag på något vis om det jag fick höra. Det var nytt och spännande för mig. Jag bjöd in honom och en kompis till ett såkallat "chillkrök", och det var där allt tog sin början. Jag sveptes med och föll allt mer. Det tog ett tag innan jag var fast på riktigt. Men jag han knappt blinka, innan det där, inte fanns något som kunde skilja oss åt. Den 14e April 2006 blev det vi, han och jag. Jag var fyllda 16 och han 17. I över två år var han min. Min på riktigt. Och jag älskade honom som om det inte fanns någon morgondag. Under vår tid tillsammans lärde han mig så otroligt mycket. Vi gick igenom eld och vatten, och det gick upp och ner, men där stod vi, alltid på varandras sida. Två hjärtan som klappade för varandra. Hemgången från malta, sommaren på gotland och gångerna i göteborg är väl egentligen dem starkaste minnerna. Bortsett från hela han som person såklart. Han som då var hela min värld.
Men Daniel. Min kära Daniel. Den killen har också miljoner brister. Han krossade mig som aldrig förr. Jag kunde inte andas och blev bara allt mer sluten i mig själv. Jag var inte där längre. Jag var borta. Långt borta. Han sårade mig, stack en kniv i min rygg och försvann alldeles för fort. Letade kärlek på annat håll medans jag höll kvar i det vi hade. Det var en tung period. Ja jävlar va tung den var. Det är nästan att jag fäller en tår här och nu när tankarna förs tillbaka dit. Till den dagen och dem stunderna. Jag blev sjuk. Sjuk i huvudet. Och det dummaste man då kan göra är att stanna. Och vad gjorde jag? Jo det dummaste man kan göra. Jag stannade. Hos honom. Ett helt år till efter det att han lämnat mig med ett hjärta i tusen bitar, stod jag vid hans sida, i vått och torrt. Tog emot hans samtal och kröp hela tiden tillbaka. Sorgligt, men sant.
Men sen kan jag med lite glädje i bröstet berätta att jag, trots att det var en evighet senare, fann lyckan i någon annan. Jag började känna på nytt. Mina hjärtslag slog inuti mitt bröst, och för första gången var det för någon annan än honom. Jag lyckades bli kär. "Kanske inte lika kär som jag en gång var i min första kärlek, för det var trots allt min första kärlek." Brukade jag ibland inbilla iallafall. Men det blev jag. Jag blev hur kär som helst och i samma stund insåg jag att man faktiskt kan ha mer än en kärlek. Men trots det, så är och kommer Daniel alltid, att förbli min första kärlek. Hur jag än vrider och vänder på det. Hur jag än jämför. Så kommer han alltid bli ihågkommen som den första kärleken. Min första kärlek.
Gotland 2006.
<3
I don't mind if you don't mind
cause I don't shine if you don't shine
cause I don't shine if you don't shine
Varför bryr jag mig?
Hur agerar man när hjärtat och hjärnan inte sammarbetar? När hjärnan säger en sak, medan hjärtat en annan? När du vet att du beter dig larvigt, men du kan inte låta bli att börja storgråta. När du inte tycker att han gör fel, men trots det så känns det hela vägen rakt in i hjärtat. Varför? Kan någon förklara det för mig?
När det blir för mycket
Åh. Jag blottar hela mitt hjärta och hela min själ i den här bloggen, skriver ner mina känslor, tankar och förvirringar. Jag är trött på att sitta och läsa mina egna inlägg i brist på att få höra om kärlek. Så jag ber er, berätta någonting för mig, vad som helst. Vad gör dig lycklig? Vad gör dig ledsen? Vad gjorde han eller hon som fick dig att fälla dom där tårarna på kudden? Eller fick dig att inte kunna sluta le hela vägen hem? Ni är ett par stycken. Så dela med dig nu.
berätta, för jag vill bara bort från mina fjärilar nu.
Onödigt tänkande
Ibland funderar jag på vem av mina närmsta vänner som skulle vara den första personen att åka till sjukhuset om jag skadade mig allvarligt. Vilka skulle komma? Vem skulle gråta? Hur skulle folk reagera? Skulle någon stanna hemma och bara ta del av den information som de andra gav, isåfall vem? Vem skulle vara den som höll min hand och vägra släppa den? Skulle någon spendera nätter i en obehaglig sjukhussäng brevid mig, bara för att se till att jag inte var ensam när jag vaknade? Skulle det vara någon som önskade att det var deras ansikte som skulle va det första jag skulle se när jag öppnade ögonen för första gången?
Grattis till oss båda
Idag är jag glad. Kan inte bli på så mycket bättre humör faktiskt. Trots att solen inte skiner, så strålar jag :) Nu är jag inte längre den arbetslösa nollan jag tidigare varit. OM det känns bra i hjärtat. Jag kommer att trivas. Jag bara vet det. Men nu ska jag börja ta mig hem från kungsholmen. Hem till min lilla håla igen. Ett födelsedagsbarn ska firas. Så stort grattis till dig också mammsen :D
The big bang may be a million years away. But I can't think of a better time to say - world, hold on.
1. om mig
Ja, vem är jag? För er som inte redan vet eller klurat ut det vid det här laget, så är mitt namn Maria. Emma Maria Laura Lindgren, om vi ska vara helt korrekta. Född den 23 december 1989. Idag 21 år gammal. Jag är en liten tjej ståendes på en stor jord. Och med liten så menar jag kort. Jag är hundrafemtiotvå mindre stolta centimetrar och har ett par fötter många avgudar pågrund av, också där, den lilla storleken. Dessa två punkter om mig själv som jag precis nämnde har och kommer jag aldrig tycka om hos mig själv. Mina föräldrar är skilda men bor båda två på varsitt håll i en liten håla vid namn Lindholmen, som ligger strax utanför Vallentuna. Jag bor hos min pappa varannan helg och resten av tiden hos mamma. Jag har två systrar, en yngre på 18 år och en äldre på 25 år. En fin bonusyster har tillkommit också. Emelie. Jag har varit en mycket stolt moster till världens sötaste prins i 2 ½ år nu, men blev det nyligen till världens sötaste prinsessa också.
Annars är jag en ganska så glad tjej. Jag var iallafall. Nu har det nästan blivit ett heltidsjobb det här med att ständigt försöka vara glad. Det har hänt så mycket inom mig på ett känslomässigt plan på senare tid som gjort att jag blivit mer sluten. Jag har dragit mig tillbaka mer och mer. Mitt hjärta säger ifrån och min själ behöver någon slags ensamhet. Varför vet jag egentligen inte? Kanske kan det vara för att jag har blivit lite av en expert på att bryta ihop när jag minst anar det. Jag bryter ihop lite titt som tätt just nu. Men självklart har jag dagar där allt känns bra och livet leker också även för mig. Helt förlorad är jag inte :) Men just nu är dem få. Alldeles för få.
Jag är en för tillfället arbetslös tjej som har många tankar och frågor kring vuxenlivet. Jag vill så gärna kunna stå på egna ben, flytta hemifrån inom kort och klara mig på egen hand. Men jag vill inte bli vuxen. Inte nu. Jag längtar efter fasta rutiner och ett jobb jag trivs med. Jag är väldigt nostalgisk av mig och tänker därför ofta tillbaka på tiden som var förr. På den bästa tiden i mitt liv. En svaghet jag hatar är att jag älskar skräpmat, godis och all sorters onyttigheter. Favoriten är chips och dipp, vilket har resultertat i en några för många kilo tung Maria. Jag tänker ofta på träning. Någon gång varje dag. Jag ska ta tag i det och jag vill det mer än något annat just nu. Men jag har inte råd med ett gymkort. Annars föredrar jag att mysa, pussas och kramas framför en utekväll på krogen. Jag är en väldigt sällskapssjuk person som behöver bekräftelse. När jag dricker för mycket förlorar jag kontrollen och jag är därför ingen att lita på i det läget. Alkoholen har fått mig att många gånger göra bort mig men också till att våga saker jag aldrig annars skulle göra. Jag är blyg och har ganska svårt för att lära känna nya människor. Jag säger vad jag tycker och tänker och är inte rädd för konsekvenserna. Jag har fina vänner. Men mindre än förr. Therese har alltid funnits vid min sida i vått och torrt sen 20 år tillbaka och kommer så alltid att göra. Henne släpper jag aldrig. Jag blev hjärtkrossad för 5 månader sen och har sen dess inte riktigt hittat tillbaka till mig själv. Till mitt rätta jag.
Ingen inspiraton
Så därför tänkte jag köra den här listan som så många andra redan gått igenom. Allt lite eftersom. När jag har ork och lust.
1. Om mig
2. Min första kärlek
3. Mina föräldrar
4. Det här åt jag i dag
5. Vad är kärlek?
6. Min dag
7. Min bästa vän
8. Ett ögonblick
9. Min tro
10. Det här hade jag på mig i dag
11. Mina syskon
12. I min handväska
13. Den här veckan
14. Vad hade jag på mig i dag?
15. Mina drömmar
16. Min första kyss
17. Mitt favoritminne
18. Min favoritfödelsedag
19. Detta ångrar jag
20. Den här månaden
21. Ett annat ögonblick
22. Det här upprör mig
23. Det här får mig att må bättre
24. Det här får mig att gråta
25. En första
26. Mina rädslor
27. Min favoritplats
28. Det här saknar jag
29. Mina ambitioner
30. Ett sista ögonblick
