Idag har jag inte haft huvudet med mig. Iallafall inte på det sättet man brukar använda huvudet till. Till att tänka klokt. Det har det varit alldeles för lite av. Jag intog soffan imorse när jag kommit hem från en timmes kyla och väntan på tåget, hällde upp ett glas cola och kröp ner under filten. Jag sket i vad som gick på tvn just då. Allt jag ville var att sova. Och inte tog det många sekunder förrän jag var i drömmarnas land. Bosktavligen talat. Vaknar upp och blir lika snabbt besviken. Humöret sjönk ännu lägre och hjärtat slog nu inte längre lika fort. Något det gjort alldeles för länge nu. I alldeles för många år. Till och från. Så nu orkar mitt stackars hjärta inte mycket mer. Inte att slå lika fort. Jag suckar och försöker sluta ögonen igen. Jag lyckades. Hela dagen har jag lyckats somna in. En timme här och en timme där. Det är inte färrän nu jag tagit mig upp. Bra vänding på dygnet. Bra jobb. Men tur är väl det att jag inte börjar förrän imorrn eftermiddag. Lycka. Och på tal om ingenting så är väl dem små liven som fortfarande går i skolan ännu lyckligare. Sportlov står ju innanför dörrarna. Jag saknar det.

Men är det inte märkligt hur man kan vakna upp lycklig när man bara timmen senare börjar fundera på om lycka ens är något som existerar, och isåfall, om det är något som kan vara förevigt? Jag är förvirrad samtidigt som jag inte vet vad jag är. Ja, fråga mig inte, för här hittar ni inget svar. Inget vettigt sådant iallafall. Jag vet bara att jag nyligen fick en kalldusch över mig. Som om det inte räckte med dem tankarna jag hade innan. Min dag har med andra ord sugit. Min söndag har varit sämst. Gå nu in på en roligare blogg och läs :) Hejsvejs!