Har känt mig tom idag. Magen vrider sig och jag skulle aldrig orka röra en muskel för ett leende. Jag tar in folk för lätt. Lämnar över mitt hjärta och låter dom behålla det tills dom tröttnar. Tills det inte passar längre. Och då står jag där, trasig och ensam. Däremot har jag en tendens att inbilla mig att jag är lämnad. Att det inte passar och att jag ytterligare kommer få stå där, trasig och ensam. Det är då jag skriver av mig här. Och nu känns det så. Det kanske bara är en inbillning. Den här gången hoppas jag, att det faktiskt bara är en inbillning. För jag tror inte jag klarar så mycket mer.