Jag är så nära bristningsgränsen just nu. Jag grips av panik och får kämpa med att hålla tårarna tillbaka. Skruvar upp musiken i lurarna för att försöka komma på bättre tankar. Men inte fan funkar det för fem öre. Jag måste sova snart. Väldigt snart. Fan fan fan! Jag vill bara att det ska bli morgon. För imorgon börjar ett nytt liv med nya rutiner för var dag som kommer. Och imorgon har jag bestämt mig för att ringa min pappa och fråga om lite hjälp. För om mitt nya liv börjar redan imorgon, ska jag även se till att förnya mig själv också. Fort ska det gå nu.