Deppmode
När jag vaknar upp från en gårdag som fyllde min hjärna med, allt och ingenting, kan jag äntligen se klart. Problemet är fortfarande kvar, men känslorna har inte tagit plats ännu. Dom infinner sig oftast på kvällen, på natten när allt annat är tyst och det enda du hör är dina hjärnspöken. Dom som ställer upp svart på vitt framför dig och du kan inte välja att blunda, inte välja att hålla för öronen. Det är då jag behöver någon att hålla om. För personers närvaro gör mig lugn. Det gör mig hel. Oftast räcker det med ett samtal från en god vän, eller en konversation på facebook chatten med en kille jag tycker om. Men ibland behöver jag bara känna små pussar i min nacke, en hand som söker sig mot min hand och ett bröst att ligga och räkna hjärtslag mot. Jag strävar efter närvaro och kärlek. Men vi lever i en värld då allting är ett spel. Då rädslan tar över känslorna och istället för att säga "Jag tycker om dig" så väljer man att inte höra av sig. Jag bara önskar att det vore enklare. Att Du sa dom orden, så att jag kunde svara att jag tycker om dig med. Det räcker så. För då vet man. Det är inte svårare än att vara ärlig. Jag bara önskar att alla tänkte likadant.
Trackback
