Om jag bara kunde skriva allt jag kände, allt jag tyckte och tänkte. Berätta om varje tår som rinner ner för min kind och om varje låt som får magen att vrida sig. Om jag bara kunde skriva av mig all min ångest. All ilska som tär på mig från insidan. Om alla gånger jag smsat utan svar, alla gånger jag ringt, bara för att det inte finns något alternativ för mig. Om alla gånger jag har spenderat på nattbussen, i bilen, gråtandes, för dina ord ekar om och om och om igen i mitt huvud. Om hur allt gick från perfekt till ingenting, så hade jag gjort det. Men nu kan jag inte göra det, och det gör bara att jag sitter här med en klump i magen som bara växer och växer för varje dag som går. Det är inte okej. Inte alls.