Ja, vad ska man säga egentligen? Sökandet efter lyckan i Norge blev till ett kaos i mitt huvud. Ett kaos jag inte stod ut med. Jag behövde få komma hem. Komma hem till tryggheten och det där jag trivs med. Trots att man ibland bara suckar och ser sig själv leva ett av de tråkigaste liven man kan leva här i vallentuna så kommer det alltid ha varit mitt hem en gång i tiden. Ett hem jag faktiskt tycker om. För mig var det rätt beslut som fattades. Rätt beslut om att åka hem. Klart att jag kommer sakna individerna i Trondheim, vilket är omöjligt att inte göra. Men jag vet att vi ses snart igen. Fortare än vad man tror :) Men jag måste medge, att staden i sig, var otroligt vacker. Vattnet och utsikten. Helt klart en stad att vila ögnen på. Men nu blir det till att njuta framför tvn resten av kvällen. Puss

Utanför planet framme i Trondheim.

Två utslagna hjältar i flygbussen,

påväg till lägenheten för första gången.

 

Utsikt över fjorden precis utanför porten.