Jag vaknade precis. Skulle egentligen ha jobbat nu, vilket jag önskar att jag också gjorde så jag slapp tänka efter på allt jag inte längre vill tänka på. Jag ska iväg för att jobba vid fem istället, så dessa 5 timmar framöver kommer jag dra täcket över huvudet hur soligt och varmt det än är för tillfället.. Skolan börjar imorgon och det är så typiskt att jag ska börja känna såhär nu.. Jag är orolig över att just det jag har varit så rädd över ska ha hänt. Jag vill kunna le åt det och säga va kul för dig, men samtidigt vill jag bara härifrån.. långt långt bort där inga bekymmer väntar.

Egoistisk är vad jag är nu, men det enda jag vill är att må bra och då gör jag på mitt sätt för att få det att funka. Kanske att jag ska höra av mig, kanske vill jag prata.. gråta ut en aning och bara vara..?