Jag ringde och hoppades på ett annat mottagande än vad jag fick. Det var som om jag ringde och störde i hans såkallade "nya liv", det var iallafall dem orden han kastade ur sig. Hur kan man vara så kall mot någon? Nu är han tydligen tvungen att fråga henne om det är okej att han träffar mig, och det känns så jäkla konstigt och sjukt :/ Det var ju trots allt inte alls längesen det var vi fastän han nu tycker det för att han lyckats avsluta allt det här och mår toppen.. (kul för dig, verkligen!) Jag kan inte påstå att jag mår dåligt hela tiden, för det gör jag inte. Jag älskar honom inte, och det är något jag verkligen tackar för! Utan, det är mer på sättet allt tog slut och tanken på att han faktiskt hittat någon annan som han nu bryr sig mer om än vad han någonsin brytt sig om mig.. iallafall så som det känns nu.. Visst han kan inte rå för att han träffat någon men så som han har behandlat mig på senaste, bara det får mig att gråta. 

Det var så mycket prat på honom när vi gick skilda vägar, att vi skulle kunna bli jättebra vänner, att vi skulle kunna umgås med varandra ändå och att allt skulle bli hur bra som helst. Vad hände med allt det? Nej nu låter det istället tvärtom.. att vi aldrig mer kommer kunna umgås normalt. Hallå? Här ringer jag och är ledsen.. ville bara höra lite fina ord från dig, träffas och bara prata.. jag ringde inte för att få dig tillbaka! Vi ska ses ikväll, önska mig lycka till för det lär behövas. - Jag var tvungen att få det ur mig.. att lätta på hjärtat