Det börjar kännas bättre, eller med andra ord.. mycket bättre :) Det var längesen jag kände såhär och det var länge sen jag kunde stå på mina egna ben och gå vidare med tanken på att det faktiskt löser sig. Jag klarar mig själv, konstigt nog så gör jag det. Jag är ingen vidare stark person och inte heller någon som föredrar att vara ensam.. därför känns det extra skönt att jag inte har bråttom någonstans och att jag helt enkelt är stark nog att ta dagarna som dem kmr. På senaste har jag inte varit mig själv, utan det känns mer nu i efterhand som att jag verkligen behövde tvinga fram det där leéndet på läpparna. Men nu idag, ler jag av lycka :)

När jag tillsammans med tjejerna åkte iväg till Zakynthos i Grekland slog tanken mig; vad håller jag på med? varför har jag kämpat så? var det värt det? vad händer nu? är jag återigen efter allt.. ensam? Men nej jag är inte alls ensam, jag har ju mina vänner fastän dem inte alltid finns i närheten så finns dem ju där nånstans. Det känns egoistiskt och dumt o påstå att jag är värd bättre.. Jag tänker inte så. Nu vill jag bara gå vidare och göra nästa steg till något bättre även om jag nu hade det bra, men om det hade varit bra nog hade jag i dagsläget inte befunnit mig i denna sits. Så nu var det dags, en helt ny början :) Jag är säker på att dem dagar då man bara vill krypa till sängs o dra täcket över huvudet för att inte visa någon att man fäller tår efter tår kommer att dyka upp då & då.. men för tillfället njuter jag bara av den känslan jag känner nu.