Det är tvåtusennio, den femte månaden. Jag har börjat läsa halva nätterna igen och vaknar till fåglarnas kvitter varje morgon. Det allra sista sommarlovet ligger framför mig och allt är precis som det ska vara. Kan någon stanna tiden?
För några nätter sedan drömde jag om våra nakna kroppar, tätt ihopslingrade. Allt var på riktigt fast ändå inte. Jag sa: "allting roligt börjar och slutar". Du svarade att vi har en hel sommar framför oss och att vi inte behöver tänka på slutet förrän det kommer. Jag frågar igen: kan någon stanna tiden? Låt aldrig slutet komma.