Nu är jag hemma för första gången på riktigt länge. Helt själv också dessutom. En hel vecka. Men
allt känns så konstigt, ja känner mig så himla svag och hjälplös. Hur ska det här gå? Jag, ensam? Jag har inte varit mig själv på flera dagar nu. Självklart har allt en förklaring till det också, men det är något jag väljer att inte skriva ut här. Det är ingenting man häver ur sig hur som helst. Mina närmsta vet om det, och om inte så lär de få reda på det. Men jag behöver få skriva av mig för att sen torka mina tårar igen. För bara några veckor sen var jag världens lyckligaste, men nu vet jag inte vad jag känner!? Jag är alldeles tom samtidigt som jag har så många frågor och tankar. Jag trodde aldrig det här... Trist att det är måndag. Hade behövt en riktig fyllekväll nu när det faktiskt är okej att dränka sina sorger. Fan! Det här är sjukt.

Nu ska jag hänga tvätt. Duktiga jag. Hejsvejs!