Jag har mycket att tacka honom för

Det är snart en tidig julaftonsmorgon. Tänker tillbaka på året som gått. Många tårar. Alldeles för många. Inatt delade jag med mig av några till. Jag är splittrad, känslomässigtstörd och väldigt nostalgisk. Det är jobbigt. Jag kan inte sova. Jag har försökt. Trycker mig in på en massa mappar. Jag ser bilder som får mig att minnas. Bilder som får mig att vilja vrida tillbaka klockan. Få allting ogjort. Allt det där tråkiga. Det där som fick mitt hjärta att gå sönder. Jag förlorade en fin människa. En fantastisk människa på alla sätt och vis, som var och är även idag, någon jag värdesätter högt. Han visade mig sidor som jag aldrig tidigare sett och han tog mig till ställen som bara drömmar kan. Han blev till en vän. Förhoppningsvis, en vän för livet.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0