Förklara för mig, varför?

Jag skulle aldrig ha tänkt den där tanken. Jag skulle aldrig ha klickat in mig där och jag skulle aldrig tagit mig tid att läsa just den raden. Den där meningslösa raden som precis fick mitt hjärta att slå 17 miljarder gånger fortare än vanligt. Fan. Jag är inte ledsen, bara arg. Jävligt arg. Men varför vet jag egentligen inte!? Jag har inte längre någon rätt att vara arg, bara väldigt besviken. Men det känns. Det känns i mitt hjärta. Det målas upp en bild i mitt huvud som skriker sommaren 2009, om och om igen. Men what to do? Att en tår inte hittat till min kind ännu är ett mirakel. För jag är less, less på den här skiten. Jag är less på allting. På han och mig, och på dig och mig. Du säger att du bryr dig. Att du vill vara med mig. Jag snubblar in över tröskeln igen och förlorar snart mig själv, i en kamp jag egentligen borde vunnit för länge sen.
Postat av: Anonym

Väldigt fint skrivet. Känns i hjärtat precis hur du mår. Jag har varit på samma plats som du en gång i tiden. Jag vet att det gör ont. Jag vet att man inte kan glömma, eller bara ha det som ett fint minne. Det gör ju ont! Men jag har ett tips till dig. Jag vet inte om du redan gör det men om du inte gör det så vill jag hjälpa dig att kolla på ett annat perspektiv;

var hemma en dag och gråt. även om du gjort det många ggr. gör det en gång för alla. skriv allt du tkr om honom. minnen etc... bränn upp det i en brasa och sätt dig sedan ner och fundera vad DU vill med livet. vad är dina mål? vad vill du jobba med? Man måste ha några mål så att man kommer på bra ställen i livet. har du inga mål- sätt mål- du är fri att göra vad du vill. följ sedan dina mål, träffa nya människor. fokusera på målet och om 1-2 år kommer du kolla tillbaka på han och le. och känna att du tog tag i dig själv och tog dig dit du ville. och det det är glädje som kan döda ett brustet hjärta. vet inte om det hjälpte, men iaf lycka till! :)

2010-12-30 @ 10:41:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0