Idag började dagen med urnsättningen av min älskade mormor. Det var sorgligt, men otroligt fint. Den närmaste släkten var samlad och allt kändes väldigt fridfullt. Prästen var densamma som på begravningen och hon hade inte kunnat vara bättre. Nu är det bara en sten som fattas. Världens finaste sten ska det vara, det är du värd. Strax efter kyrkogårdsbesöket tog jag mig hem till becca där balkongmys väntade. Där satt vi och stekte i över 2 timmar. Härligt med sol! Var hemma igen närmare sju och har sen dess inte haft så mycket för mig. Tänker på hur orättvist livet kan vara ibland. Att få sitt liv raserat av en hemsk olycka eller av en för tidig död. Det är helt ofattbart. Jag får tårar i ögonen av bara tanken. Jag sänder alla mina tankar och håller tummarna för att denna person kommer att orka fortsätta leva.

Mormors fina viloplats.
En plats jag kommer att vända mig till många ggr.


En solig dag på rödlöga förra sommaren.