När jag kommer hem efter att ha jobbat om dagarna så är jag allt annat än pigg. Min kropp orkar inte. Jag vet inte vad det kan bero på men jag tror att det till största del beror på att det är en fruktansvärt tråkig period i livet just nu. Inte bara för att det är mörkt och kallt utan också rent psykiskt. Jag vill vara stark men det är inte jag. Jag har aldrig varit stark. Jag skriker ständigt efter hjälp samtidigt som jag förser resten av världen med ett leende. En yta. Sen har jag satt mig själv i en enformig situation där allt går ut på att äta onyttigt vilket inte alls har varit mitt mål. Detta har ju självklart resulterat i ett par kilo för mycket. Det märks nu. Det är inte okej. Fan va depp - JAG VILL VARA EN LYCKLIG MÄNNISKA! Blää.