Rapport från mitt hjärta
Det stora havet slukar mig hel. Jag har aldrig varit på den här platsen förut, men känslan är densamma som att komma hem efter en lång resa. Var är egentligen hem? Jag kan sprida ut mina fotografier, smycken och dagböcker var helst jag vill. Jag kan älska en stad så mycket att jag är beredd att stanna för alltid. Jag kan fästa mig vid människor och vid djur. Jag kan sjunga psalmer till Gud i en kyrka som jag aldrig har besökt förut. Jag kan tro att jag har hittat rätt. Jag kan utmattad och törstig återvända till vattnet efter tusen dagar i öknen. Det stora havet slukar mig hel. Vindarna leder mig var de vill. Jag är ett borttappat barn, jag har svikit alla mina förfäder. - Nu kryper jag ner under täcket och hoppas på en god nattsömn. Imorgon blir det jobb och kanske att man blivit moster igen på köpet? :) Natti!
Trackback
