Natten var den jobbigaste på mycket länge. Jag kunde verkligen inte sova hur mycket jag än försökte. Jag vägrade ge upp också vilket resulterade i att jag fick ont i huvudet efter all fokusering. Klockan tickade på fortare än vanligt tyckte jag och ingenting blev bättre av alla de tankarna som gör mig allt annat än glad. Så jävla oskönt! Nu gör jag absolut ingenting. Kollar tråkig tv och väntar på att maten ska serveras om någon timma. Ikväll ska jag få träffa honom igen. Honom jag fortfarande lever för. Dumt? Kanske. Men jag behöver det mer än någonsin just nu. Så vad andra tkr om saken får dem gärna hålla för sig själva.