Du som tog mitt hjärta

Jag vill höra av mig. Det vill jag verkligen. Men jag är rädd, rädd för att du ska rycka på axlarna och läsa det lika fort som du trycker ner det. Utan en endaste tanke på mig. Jag vill ge dig mina ord jag bär på, åh va jag vill, men jag ska inte. Inte nu. Men ibland är jag nära, väldigt nära på att knappa in orden för att sen bara vara en knapptryckning ifrån att skicka. Jag skriver ner min känsla på en blank sida. Allt för att inte störa. Men nån dag, ja, nån dag kanske det inte går längre. Jag kanske måste.

Det svider till i hjärtat. Det gör ont. Men i huvudet bär jag på stunden då vi träffas igen. Jag bär med mig känslan vart jag än går. Intalar mig gång på gång att jag måste andas. Varje dag. Mitt hjärta börjar klappa fortare. Gråten är nära. Jag blir blöt på kinden. Torkar bort fort och anstränger mig till det yttersta för att tänka på annat igen. Det går inte alltid. Inte nu. Jag blir blöt igen. Drar täcket över huvudet och ligger vaken i timmar. Fan, jag har förlorat, förlårat dig... kom tillbaks till mig.



 

Postat av: !!

fyfan va du är gullig maria. du verkar så go!! att inte pojken som tog ditt hjärta inte förstår att du älskar honom...... puss på dig kämpa och jag hoppas allt löser sig tillslut

2010-09-07 @ 01:21:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0