Vaknade för en sisådär 2 timmar sen och har knappt klivit upp ur sängen än. Har sökt lite jobb och kollat tv. Jag är långt ifrån mig själv. Jag vill kunna vrida tillbaka klockan och uppleva saker och ting om och om igen. Uppleva det där som gjorde mig lycklig. Men jag kan inte. Det går inte. Det är tre veckor kvar innan jag får se personen igen. Jag lever för hoppet. Jag lever i nuet, i nuet som är förjävla kasst. Men jag försöker. Försöker att hålla huvudet högt. Jag vill utomlands. Jag vill åka långt härifrån. Men bara för en kort stund. Jag vill finna glädjen igen, men med en person vid min sida som som inte finns där. Det är tungt, ja jävlar va tungt det är. Åker nog och träffar två kära vänner om några timmar. Jag behöver det. Jag behöver dem och jag behöver den där gurkan och dippen :) Men tillsdess ska jag infinna mig i sängen. Där jag befunnit mig mycket dem senaste dagarna. Där ingen sviker och där ingen stampar på mitt hjärta.