!"#%&
Det tar aldrig slut. Vad jag än säger och hur jag än försöker vrida och vända på det hela, så har det ingen större påverkan. När ordet, förändring, inte biter på andra och när åren som gått inte lärt oss att se saker och ting ur andra synvinklar. Hur ska man då orka? Jag, som är världens svagaste människa, gör iallafall inte det. Jag lägger mig alltid i just den frågan som ikväll blev till ett stort svart moln kring mitt huvud, men när jag hade hoppats på någerlunda bättre respons och inte fick det, så raderar jag denna gång hela mig istället. Nu har jag gett upp 101 gånger för mycket känns det som. Det får räcka. Det går med andra ord att klara sig väldigt bra utan mig. Det kan jag tydligt se.
Trackback
