Idag är det allt annat än en glad dag. Med för få sömntimmar känner jag mig som en zombie. Varför kan man inte bara få vara en björn för en stund? Att gå i ide skulle ju vara något. Befinner mig på jobbet nu och när jag slutar vid fyra kommer pappsen för att hämta mig. Över helgen åker jag till utö. Det var länge sen nu. Samtidigt som det ska bli skönt att komma bort och rensa tankarna lite så svider det lite i hjärtat. Jag lämnar ju min kärlek hemma. Efter att ha sovit med varandra varje natt sen den 10e augusti så vet jag att det kommer kännas mer än konstigt. Jag vet, jag är som sagt ett datumfreak :) Men jag vet också att det är nyttigt att sakna varandra, och det gör allt en aning lättare :) Nu kallar jobbet.. Typiskt!