Tillbakablick
Jag har nu tagit mig tid och kollat igenom min blogg från augusti fram till idag. Från den månaden allt föll för mig och vägen tillbaka till verkligheten. Den där vägen jag fastnade på någonstans i mitten. Det är mycket jag skulle vilja säga om det. Men jag finner inga ord. Det är bara sorgligt. Visst har jag gått igenom mycket som gjort mig stark och även lyckats samla på mig några the-time-of-my-life-upplevelser. Jag har gråtit. Blivit sviken. Förlåtit. Skrattat. Pussats och kramats. Men framförallt har jag saknat. Ja, you name it. Men det här är inte jag. Det är nästan skrämmande hur jag som person har förändrats. Och nu ligger jag som vanligt här och tänker för mycket. Inte okej. Inte någonstans. Det är så lätt att be sig själv ta tag i det, men inte fan är det lika lätt att faktiskt ta till sig av det. Saknaden är just nu för stor. Så är det bara. Jag vill ha något jag inte kan få. Självklart går det att vara lycklig utöver det. Men lyckan kan däremot aldrig bli total. Sådär total som man vill att den ska vara. Inte just nu iallafall. - Men klockan är mycket. Jag mår bättre imorgon. Godnatt!
Trackback
