Min fredag, som annars brukar kännas som den bästa dagen i veckan, är förstörd sen flera timmar tillbaka. När jag vaknade till liv imorse innan det att väckarklockan valde att ringa, kände jag mig lite smått orolig i magen, yr och lite halvt borta. Men då jag upplevt den känslan ett antal ggr förr så gjorde jag en chansning. Jag tog mig upp, satte in ett glas oboý i mikron och gick ut för att sätta på bilen. Ett djupt andetag och så var vi påväg till jobbet. Det var där det började. Värmen funkade inte på hela vägen till jobbet vilket betydde att vi satt och huttrade i -18 graders kyla hela vägen till täby. In på jobbet som först personal på plats på min avdelning. Började ta emot barn och kände efter för mkt. Dags för möte, och där brast det. Min mage sa stopp. Det var som jag befarade. För tredje gången det här året. Jag åkte hem från jobbet. Kommer in genom dörren och kollar graderna inomhus, +16. Tror ni jag var glad då? Nej, så jag protesterade. La mig istället i källan under duntäcket där jag låg i flera timmar utan någon som helst tur med sömnen. Helvetes jävla skit. Spyan satt i halsen och jag höll gång på gång på att bryta ihop. Min älskling kommer äntligen hem och kramar lite försiktigt på mig. Puh, inte längre ensam! Upp till kylan på övervåningen igen och där sa det PANG. Så kom allt det jag fått i mig under dagen upp igen. Det vill säga, enbart vätska. Men strax därefter mådde jag hyffsat och fick ett sug efter jordgubbskräm. Sagt och gjort. Dumpade av ett stycke pojkvän vid stationen som kände för att fly mina baciller till en lägenhet i kragsta för lite fifa tunering istället. Nu pratar min mage som aldrig förr och jag måste försöka få i mig något att dricka. vågar jag? Fyfan för nackdelarna med att jobba med barn. Hoppas ni får en bra fredagskväll :D 


Färg? Vad är det?